Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet (årg. 3)

Samhällsansvar, Matt 12:15–21 (årg. 3)

En bit in på höstterminen i skola, arbetsliv och kyrklig verksamhet påminner kyrkoåret om att vi, som enskilda kristna och som kyrka, har ansvar för det samhälle vi är med och utformar. I samhället har vi olika roller och funktioner men vad som är gemensamt för alla oss kristna är att verka för upprättelse och försoning, mot orättfärdighet och ondska. Evangelietexten den här söndagen hämtas från Matteusevangeliet.

Textens kontext
Matteusevangeliet berättas i tre delar: först kommer presentationen av Jesus (1:1–4:16), sedan Jesus verksamhet och förkastandet av honom (4:17– 16:20) och sist färden mot Jerusalem och lidandet, döden och uppståndelsen (16:21–28:20). Kontexten är frälsningshistorien. Gamla testamentets profetior uppfylls nu genom Jesus. Det är en eskatologisk tid som bryter in med honom. I evangeliets andra del, där vår aktuella predikotext finns är Jesus aktiv med undervisning, förkunnelse och botande. Genom denna verksamhet blir han både omtalad och missuppfattad. Den samtida allmänheten ser honom som en profet medan ledarna tror att han kan vara i maskopi med djävulen (9:34, 12:24). Ledarna anser att Jesus bryter mot både lagen och traditionen, och att hans agerande hotar landet (12:1–14, 15:12, 21:43).

Vår text
Jesus vet att han har mycket kvar att göra innan det är dags för människor att plåga honom till döds. Han har undervisat massor av människor och botat många. Människor har valt att lägga om livsstil och följa honom på hans väg. Situationen är nu på väg att ändras. Jesus möter motstånd från välutbildade personer som upplever honom som ett hot. Han drar sig tillbaka. De som tror på hans ord följer med honom och han ger dem ny kraft. Genom att förbjuda dem som förstår vem han är att avslöja honom så hoppas nog Jesus att undgå att bli ytterligare misstolkad av människor. Sådana som längtar efter en vass rebell som kan leda folkmassor i politiska uppror får leta någon annanstans. Människosonens uppgift är av annat slag.

Verskommentar
V 15: Jesus känner planerna om att röja honom ur vägen och han drar sig därför undan. Han fortsätter att verka i det undanskymda. V 16: De som botats får inte avslöja vem Jesus är … I Markusevangeliet finns flera ställen där Jesus inte vill att människor talar om vem han är. Matteus är mer sparsmakad med hemlighetsmakeriet, men det förekommer (9:30, 16:20, 17:9). Varför vill då inte Jesus att hans identitet röjs? Kanske för att de människor som följer med Jesus får ta emot kraft från honom. Den djupa visdom som Jesus kraft ger är inte lämplig att ges vidare hur som helst. Tillfället måste vara rätt. Jesus vill säkert undvika ytterligare problem med dem som innehar samhällspositioner med makt och privilegier, och så vill han kanske förhindra att människor feltolkar hans makt. Genom att strängt be människor att hålla tyst om vem han är så hoppas kanske Jesus också att styra uppmärksamheten från honom själv mot det budskap som han förkunnar. V 18 ff : Jesajatexten används högst sannolikt för att Jesus ska identifieras med den utvalde tjänaren. Matteus vill visa att Jesus verksamhet uppfyller skrifterna. Jesajas ord om den älskade och utvalde handlar om den persiske kungen Cyrus. På sin tid så verkade denna kung som Guds instrument, enligt profeten. Jesaja såg hur denne kungs erövringar och framgångar ingick i Guds stora plan. Matteus parallell blir följande: på sin tid härskade Cyrus men nu är tid för en ännu större mästare att råda.
V 20: Guds utvalde tjänare hjälper och tröstar. Rätten kommer att segra. V 21: Matteus visar att Guds tjänare har ett universellt anspråk. Jesus är den som kommer med hopp till alla folk, oavsett om de är judar eller greker.

Textkommentar
När Matteus berättar använder han retrospektion, återblickande. Det som för närvarande sker i berättelsen står i fokus samtidigt som händelser som redan ägt rum vävs in i det pågående. Den som läser eller lyssnar får genom detta en känsla av samband i händelseförloppet. I vår aktuella evangelieperikop visar Matteus på Jesus som iatros, läkare, (12:15 b) och detta ingår i nätverket av symboliska associationer där Jesus fokuseras som den helande frälsaren.
Matteus erbjuder en insyn av komplex psykologisk art då han berättar om att Jesus vet. Jesus känner (yvous) de lömska tankarna hos de människor som önskar bli av med honom (12:15 b, 22,18). Denna Jesus speciella förmåga att läsa av andra 2 Tro & Liv 5/05
lyfts fram på fl era ställen i evangelieberättelsen
(9:4, 12:25, 16:8, 26:10).
En viktig roll i evangeliets retorik spelar uppfyllelsecitaten. Vid tio tillfällen använder Matteus sådana; något sker för att profetian ska uppfyllas. Citatet från Jesaja står som en slags direkt kommentar till övriga berättelsen (12:17). När uppfyllelseformeln upprepas etableras ett mönster som hjälper läsarna och lyssnarna att se att Jesus är skriftens uppfyllelse.
Matteus berättar om Jesus jordiska liv och verksamhet och om hans förhärligande. Hans skildring sker i ljuset av påskhändelserna. Det som sker i vår aktuella perikop sammanfattar innehållet i Mark 3:7–12 och därutöver citeras Jesaja 42:1–4 som handlar om Guds utvalde tjänare.

Inför gudstjänsten
Hur kan vi predika om samhällsansvar utifrån en text som denna? Vad kan vara relevant för gudstjänstdeltagare av idag att ta till sig och bära med sig ut i livet utanför kyrkväggarna? Jag tror att det är bra att visa på Jesus som upprättare och befriare. Jesus kom för att förkunna rätten för folken. Också i vår tid upprättas människor genom honom. Förtvinade händer och hjärtan mjukas upp och blir användbara när människor tar emot Jesus och förstår att han visar väg mot Guds rike.
Alla våra röster behövs – som profetiska rop och som varma kärleksviskningar i en sekulariserad samtid. Det ligger ett ansvar hos oss att berätta om hopp och liv för människor som andas tomhet och hopplöshet. I samhällsansvaret finns även det som vi ofta kallar för socialt engagemang. Som kristen vill man förbättra för de som har det svårt på något sätt, för detta är vad Gud vill.
Jag ser inte att vår aktuella text uppmanar till samhällsrevolution där vi med påkar i hand ropar slagord mot vår tids makthavare. Den talar snarare om en slags sammetsrevolution. I samhällsansvaret ligger att göra rätt och gott där vi verkar och befinner oss just nu. Som kristna medmänniskor kan vi ställa upp för dem som har det svårt i hembygden samtidigt som vi blickar ut mot den större världen och ser de som behöver vårt stöd där. Med Jesus som förebild så fokuserar vi aldrig på det brutna hos människor utan på de gnistor av liv som faktiskt finns, även när det är som svårast.
Med Jesus som förebild så måste alltså vårt ansvar handla om att intressera oss för sådant i samhället idag som handlar om människors befrielse till sant liv. I vår vardag kan vi arbeta för det som är livgivande och gott där vi har vår ordinarie sysselsättning (på arbetet, i skolan, under fritidsaktiviteterna …).
Andra predikotankar inför denna söndag, utifrån vår text, kan kanske handla om viktiga hemligheter. Jesus förbjuder ju de som vet vem han är att berätta om detta. När är tiden mogen att berätta? Vilket ansvar kan ligga i att hålla en hemlighet eller avslöja något viktigt? Hur vi än väljer att predika så får vi komma ihåg att Jesus tjänar både Gud och människor och som kristna får vi göra likadant. I detta ligger vårt verkliga samhällsansvar.

-Regina Vang Piscator, Tro & Liv