Psaltaren 33 – Söndagen före Pingst

Söndagen före pingst är en sådan där mittemellan-dag. Vi har just upplevt det stora, dramatiska påskdramat. Framför ligger pingstens hänryckning. Men idag: en sådan där vanlig dag. En dag man kanske inte minns.  En dag som liksom blåser förbi.

Psalmen hälsar oss att alla dagar är förunderliga, för genom alla dagar är Guds sanning och nåd med oss, i oss, över oss. Ibland har livet med Jesus framställts som jobbigt, mörkt, kravfyllt och allmänt dystert. Hur det är möjligt, när vi har en bok som Bibeln som säger allt annat är det? Ja, det övergår mitt förstånd.

Nyckelorden i denna psaltarpsalm är räddning, hopp, glädje, tillit, nåd och vila. Läs den långsamt några gånger. Be helig ande att låta orden sjunka in i dig. Detta är vems du är. Du tillhör den Gud som längtar efter att fylla dig med räddning, hopp, glädje, tillit, nåd och vila. Tänk om du skulle låta honom göra det.