Femtonde söndagen efter trefaldighet (årg. 3)

Ett är nödvändigt, Luk 10:38–42 (årg. 3)

Efter liknelsen om den barmhärtige samariern (10:29–37) återberättar Lukas Jesu möte med Marta och Maria i en by som inte nämns vid namn.  De två systrarna är kända från Joh 11 och 12:1–8, och bor tillsammans med sin bror Lasarus i byn Betania. Jesus måste ha befunnit sig i närheten av Jerusalem i 10:38–42, men Lukas ansåg tydligen att det var för tidigt i berättelsen att namnge byn. Den sista tiden i Jesu liv på jorden börjar längre fram i Lukas evangelium. Lukas hade därför ett annat syfte med berättelsen om mötet mellan Jesus och de två kvinnorna. Mötet återberättas som en historisk händelse, men Lukas hade troligen en andlig avsikt med att placera in det just här istället för längre fram i anslutning till Jesu ankomst till Jerusalem.  Han ville med hjälp av systrarnas relation till Jesus illustrera ett tema i ett större sammanhang.  Sammanhanget, som inleds med en fråga till Jesus av en laglärd (10:25) och avslutas med Jesu uppmuntran att be till Fadern i himlen (11:9–13), är en utläggning av den laglärdes fråga: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?«. Pedagogen Jesus svarar med en motfråga: »Vad står det i lagen?  Hur lyder orden?« (10:26). Svaret blir de två största budorden (10:27). Jesus bekräftar svaret och den laglärde, som vill visa sin rättfärdighet, kommer med sin motfråga: »Och vem är min nästa?« Jesus svarar med liknelsen om den barmhärtige samariern (10:29–37), vilket visar att det är det andra budordet som nu diskuteras. Jesu svar överraskade säkert den laglärde då det är en samarier som uppfyller det andra budet. Men Lukas vill också förklara det första budet därför tar han med händelsen i Betania om mötet med de två systrarna i deras hem. 

Ett huvudtema i detta sammanhang (10:25– 11:13) finns både i den laglärdes ursprungliga fråga till Jesus (han ville veta hur han skall vinna evigt liv) och senare när Jesus bekräftar den laglärdes korrekta svar på vad som står i Mose lag: »Det är rätt. Gör det, så får du leva« (10:28). Frågan handlar om livet och temat är hur man lever som Kristi lärjunge, genom att uppfylla de två stora befallningarna:  »Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv« (10:27). Händelsen i 10:38–42 förklarar att det är livet med Jesus som är det enda egentliga nödvändiga för en Guds lärjunge. Att få detta att gå ihop med den praktiska tillvaron i hemmet och i arbetslivet är däremot inte enkelt, vilket Marta illustrerar alltför väl, då hon trots sin upptagenhet ändå är Jesu vän.

Det faktum att Lukas väljer en kvinna för att illustrera sant lärjungaskap är anmärkningsvärt med tanke på kvinnans roll i det judiska samhället på Jesu tid. Det är alltså inte män som får illustrera en sann relation till Jesus och uppfyllelsen av det första stora budet, utan en kvinna. På Jesu tid var kvinnor begränsade i sitt sociala och religiösa liv.  De skulle hålla sig inomhus så mycket som möjligt och i det offentliga förväntades de bära slöja då ett otäckt huvud kunde leda till skilsmässa. Deras sociala gemenskap var vanligtvis begränsad till andra kvinnor, de uppmuntrades inte att studera Mose lag och de fick mycket lite utbildning. De åt inte tillsammans med manliga gäster och män uppmuntrades att inte prata med dem, speciellt på offentliga platser. När Marta bjöd Jesus till sitt hem och Jesus tackade ja bröts alla dessa regler. Sedan är det Maria som blir typexemplet på en lärjunge, inte någon av de tolv manliga lärjungarna.  Jesus relation till kvinnor är spännande att studera, något som har fått ny fart i och med Dan Browns bok Da Vinci koden. I Luk 10:38–42 (även Joh 11 och Joh 12:1–8) finns det inget som antyder en sexuell relation mellan Jesus och Maria. Det är en moralisk värdering som måste läsas in i texten för att få relationen att likna något sådant. Däremot visar 10:38–42 att Jesus umgicks med kvinnor och besökte deras hem, att han talade naturligt med dem och undervisade dem. Jesus lovordar Marias prioritering att sitta vid hans fötter och ta emot undervisning. På det viset bekräftar han kvinnans rätt att vara en Jesu lärjunge som lyssnar och tar emot undervisning från Guds ord och inte vara fastlåst i hushållsbestyr. Vår text beskriver hur en relation till Jesus skall fungera. Förebilden för detta är en kvinna vid Jesu fötter som har prioriterat Jesus när annat tenderar att ta över. En sådan relation till Jesus är det enda riktigt nödvändiga och betydelsefulla för en lärjunge.  En lärjunges ansvar är att lyssna till Guds ord och inte låta världsliga bestyr distrahera henne från att sätta sig ner vid Herrens fötter och lära sig. Att Maria placerade sig vid Jesu fötter innebar att hon var helt inriktad på att låta sig undervisas av Jesus och hade prioriterat bort allt annat i livet just då.  Det var inte varje dag Jesus var på besök i deras hem och det gällde att ta vara på tiden med Herren.

Marta var däremot fullt upptagen med att ordna det generöst för sin inbjudne gäst, att ära Jesus med en härlig middag. När Jesus korrigerade Marta för hennes prioritering menade han inte det hon ägnade sig åt var oviktigt. Men Jesus antyder att hon överdrev bestyren, att han inte krävde det av henne.  Allt det som hon upplevde måste ordnas för Jesus hindrade henne från att ägna sig åt det hon egentligen ville göra, att själv sitta vid Jesu fötter och ta emot undervisning.  Marta blev irriterad på Maria för att hon ensam fick ta hand om all förberedelse. Hon resonerade att eftersom hon inte hann med att göra det hon egentligen vill göra var det fel av Maria att inte hjälpa henne så att allting blev färdigt. Marta uppfattade tydligen sin syster som ganska självisk – att Maria bara tänkte på sig själv och vad som var viktigt för henne. I denna situation kan nog många känna igen sig. Det är inte lätt att få ihop tillvaron, att både vara Jesu lärjunge och samtidigt ta ansvar för att den praktiska tillvaron inte slutar i kaos. Textens syfte är alltså inte att skuldbelägga de som inte har någon valmöjlighet att prioritera som Maria gjorde. Det Marta försökte göra för Jesus var inte fel, samtidigt var Marias val det rätta när Jesus kom på besök. Poängen i texten blir att om det kontemplativa ständigt hamnar i skymundan på grund av det praktiska i livet så behövs det en omprioritering.

Jesus vill inte hindra Maria från att ta emot det som är oumbärligt för en lärjunge, hans undervisning.  Marta förväntade sig säkert förståelse från Jesus när hon riktar kritik mot Maria och ber honom säga till Maria att hjälpa henne. Jesu svar var milt korrigerande då han uppmanar henne att inte bekymra och oroa sig för så mycket (10:41). Ordet »bekymmer« i grundtexten uttrycker ofta en världslig attityd som kan distrahera den troende från att ägna sig helt åt Gud. Även ordet »oroar« har innebörden att bli distraherad från det som är betydelsefullt i livet. Jesus menade att det egentligen bara behövdes en sak den dagen när han besökte de två systrarna (10:24). Maria skulle få behålla det nödvändiga och indirekt blev det en uppmaning även till Marta att följa Marias exempel.

Att låta bekymren och oron styra våra liv är något Jesus i andra sammanhang varnar oss för. I sin bergspredikan, efter en längre utläggning om att inte bekymra sig, säger han: »Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också«  (Matt 6:33). Är det detta Maria har valt att göra, istället för att bli upptagen av sådant som inte är helt nödvändigt för stunden? Ordet »bekymmer« i Matt 6:25–34 är samma slags bekymmer som Marta drabbades av när hon hade bjudit hem Jesus.  En lärjunge som Maria gör sig inga bekymmer för morgondagen när hon fått tillfälle att lyssna på Jesu undervisning om gudsriket (se Matt 6:34). Det är denna prioritering Paulus också uppmanar de kristna i Filippi att göra: »Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus« (Fil 4:6-7).  En lärjunges första prioritet är att älska Gud med hela sitt hjärta, själ, kraft och förstånd. Det är en Kristi lärjunges liv. Även det andra budet måste karaktärisera en efterföljare till Gud, men det första är det absolut nödvändiga för livet i Kristus. Kärleken till Gud kommer främst till uttryck genom att lyssna till Jesu undervisning. Om vi i våra liv blir så upptagna av att ordna och fixa med det praktiska att vi missar eller inte har tid att lyssna på Jesus om gudsriket, så har vi missat en nödvändig poäng med att vara Jesu lärjunge.

-Stefan Green, Tro och Liv 2008