Inkluderande språkbruk

Gudstjänsten ska till språk och uttryck inkludera män och kvinnor, barn och gamla, minoritetsgrupper, människor med olika kulturell bakgrund och olika förmågor. Det innebär att den som arbetar med gudstjänsten behöver vara medveten om hur det talade ordet används, vilka bilder som lyfts fram, vilka pronomen som används för det heliga, men också hur själva gudstjänsten gestaltas.

Gud bortom genus

Inkluderande språk när det gäller kön innebär att vi strävar efter att inte endast använda manliga pronomen för Gud. När det är möjligt säger vi ”Gud” i stället för ”han”. Vi utgår från att Gud är bortom genus. Behovet av ett inkluderande språk utgår från en medvetenhet om olika typer av diskriminering och ojämlikhet i vårt samhälle. Vi tror att gudstjänsten behöver vara välkomnande och att Jesus identifikation med de minsta, de mest marginaliserade och utstötta utmanar oss att göra detsamma.

Strategier för inkluderande språkbruk

Det finns olika strategier för att uppnå ett inkluderande språk. En väg är att sträva efter ett språk som befriar, som varken osynliggör eller förminskar människor. En annan väg är att ersätta könsbestämda ord för människa och Gud med könsneutrala ord. En tredje väg är att komplettera traditionellt maskulina ord med feminina benämningar för Gud och människa.

Inkludering och tradition

När vi använder ett inkluderande språk krävs varsamhet med inarbetade och välkända texter i Bibeln och traditionen. När vi väljer strategin att komplettera traditionellt hierarkiska bilder med andra bilder kan hela Bibelns bredd tas till vara.