Andra söndagen i advent (årg. 3)

Guds rike är nära, Mark 1:14–15

Inför texten

Frälsningens Gud, öppna ditt rike för oss, gör oss frimodiga och vaksamma i bön och i väntan till dess du kommer. Du som är rättfärdig och barmhärtig. I Jesu namn. Amen

Kort och koncist spikar Markus ett program för Jesus förkunnelse, undervisning och botande i början av hans offentliga gärning: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.« (Mark 1:14–15).

Markus adressater, troligen i Rom i slutet av 60- talet eller i början av 70-talet, levde i en tid då starka politiska krafter var verksamma. Jerusalems tempel föll genom Titus härjningar; den sjuarmade ljusstaken förflyttades från sitt religiösa centrum; i Rom hade våldsamma kejsare härjat och kristna hade förföljts och kände sig hotade.

Markus kunde nu berätta om Jesus i Rom, alltså i en ny, historisk, kulturell, geografisk situation. Berättelsen om Jesus lever på två nivåer; dels en horisontell, där vi kan följa berättelsen om Jesus hur han proklamerar, botar och undervisar, dels en vertikal där vi kan följa den kamp Jesus är indragen i. Han representerar Guds goda krafter i kraftmätningen med destruktivitetens och ondskans krafter, de »orena andarna«. Något nytt, som samtidigt är utlovat sedan gammalt, erbjuds människorna. De blir glada! På Galiléens kullar dras de in i en ny gemenskap. Den nya gemenskapen går över religiösa-, kulturella- och etniska gränser.

Markus börjar sin berättelse om Jesus med ett kraftfullt segerrop: »Här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son.« (Mark 1:1). »Början, begynnelsen« är här. Vi känner hans namn. Jesus heter han! Han presenteras som Kristus, som den som är utlovad att bli Kung i ett nytt sammanhang. Israels folk hade förts ut ur Egyptens land, som son. Den befrielse, som denna gamla berättelse innebar, får nu nytt liv och ny kraft genom det som Jesus är och gör. Det är själva anslaget hos Markus. Han vet vad han talar om, eftersom han kan peka på den person genom vilken Gud nu låter detta ske.

Därför sägs nu att »Jesus kom till Galiléen och förkunnade Guds budskap.« (1:14). »Budskap«: i grundtexten har vi euangelion, dvs samma ord som i rubriken till berättelsen om Jesus (1:1). Till detta substantiv är knutet ett genitiv attribut Guds. Enligt grammatiska lagar kan det uppfattas antingen som en subjektiv genitiv: det glada ärende som Gud nu presenterar eller som en objektiv: det glada budskapet om Gud. Samma diskussion gäller Mark 1:1. Dubbelheten i tolkningen öppnar för plural tolkning, vilket enligt min mening är en möjlig hållning. Jesus står i tjänst för Guds glada ärende samtidigt som det säger något om Gud.

Programmet rymmer fyra punkter. Innehållet i dessa kommer att synliggöras och levandegöras i och genom berättelsen om Jesus, som Markus presenterar för sina kristna medkämpar troligen i Rom.

»Tiden är inne« (1:15). Ordet klocka på svenska kan ha två innebörder: dels klocka som mäter tid, kronometer, dels klocka, som klämtar och anger att nu är det tid att något sker. I grekiska har vi ordet för »tiden« i det senare fallet. Nu är tiden »inne«, den har uppfyllts, så att den avgörande tidpunkten för ett nytt skeende från Guds sida är inne.

»Guds rike är nära« (1:15). Guds eget herravälde, Guds eget styre, är nu så nära, som när man känner av de första dropparna av ett annalkande uppfriskande regn. »The Kingdom of God is near« (NET); »The Kingdom of God is at hand« (KJV, ASV). I båda dessa satser görs bruk av tempus perfektum i grekiskan. Det troliga är att vi kan uppfatta ärendet på så sätt att Markus kan med glädje presentera att något nytt inträffat och detta har en förblivande verkan. I det som Jesus gör i berättelsens fortsättning genom förkunnelse, botande och undervisning visar Jesus på hur Gud är på väg att upprätta sitt herravälde som spänner över nationella-, kulturella- och etniska gränser. Löftet om Gudsherraväldet hade fått sin näring i den dagliga bönen i synagogan: »Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte« (Ps 145:10–13). I fortsättningen uttrycker den fromme sin övertygelse om att Gud håller sin »löften«, är »kärleksfull«, Stöder dem som »vacklar«, rätar »krökta ryggar«. »Allas ögon är vända mot dig och du ger dem föda i rätt tid« Gud öppnar sin hand och stilla »allt levandes hunger« (Ps 145:13b–16). Detta sker nu varsamt, tydligt och kraftfullt i Galiléen!

I berättelsens fortsättning kan Jesus säga till lärjungarna: »Ni har fått veta Guds rikes hemlighet« (4:11). Som lärare kan han måleriskt beskriva saken: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden.« (4:26). Jesus ställer även som läraren den avgörande pedagogiska frågan: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild?« (4:30). Guds rike är även något tillkommande som Gud skapar; det kommer »med makt« (9:1, 14:25, 15:43). Det gäller att komma »in i Guds rike« (9:47). Samtidigt är det så att »Guds rike tillhör sådana som de = barnen« (10:14) och att det gäller att ta emot Guds rike som de (10:15). De blir våra förebilder (10:33–37). Det etiska imperativet för människan i Guds rike beskrivs radikalt i svårigheten för rika att komma in (10:24,25).

Nästa steg i programförklaringen gäller människorna som ser, hör, anar: »Omvänd er«! Det är en uppmaning som är riktad till ett flertal! Flera engelska översättningar (KJV, NET, NIV) väljer ordet Repent! Såsom jag uppfattar ordet är det en uppmaning som gäller lyssnarnas alla mentala resurser. Det gäller att se, höra och uppfatta med alla sina sinnen det nya som presenteras i den berättelse Markus nu tillkännager för sina läsare. Till det kommer att »Tro på budskapet« evangeliet (1:15). När Jesus drar in i Jerusalem berättar Markus att skarorna, både de som gick före och de som kom efter, hyllade med Jesus med orden: »Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn!« (11:10). De skarorna var troligen de glada människorna från Galiléen.

Inför kyrkoåret

Jeremia har i en tid av yttersta svårigheter pekat på löftet om den tid som kommer då Gud ska låta »ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam«. Den som kommer att förvekliga detta löfte skall skapa »rätt och rättfärdighet i landet«. (Jer. 33:14–16). Markus, som läser och tolkar Jeremia i ljuset av berättelsen om Jesus, ser hur Gud har fört sina löften så långt i fullbordan att människorna i Rom vågade möta som tids utmaningar med tillförsikt. Nattvardens instiftelse om ett nytt förbund blir ett vittnesbörd om det kommande rikets gemenskap. Kejsarna är inte längre kungar. Deras herravälde är ju inte heller rättvist. Jesus, som ny Kung, är det rättfärdiga skott som vuxit fram ur det gamla kungadömet som bar Davids namn. Han erbjuder något nytt och omskapande. I Episteln för denna dag (Hebr 10:32–39) utlägger den okände författaren hur det gamla prästadömet nu ersatts av ett nytt. De »visste att det ägde något bättre och mera varaktigt!« Därför gäller följande: att »inte ge upp sin frimodighet«. Författaren skriver troligen till andra generationens kristna och då känns hans uppmaning relevant: »Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja.«.

Inför predikan

Andra söndagen i advent, efter första söndagen med dess folktillströmning i våra kyrkor, erbjuder möjligheter för fördjupning och breddning i förkunnelsen kring temat om det Guds herravälde Jesus inbjuder till. Ett sätt att nalkas uppgiften att predika denna dag är att se de löften som är knutna till tanken om Guds rike (herravälde). De låg som en vilande tanke, ett löfte; säkert kunde Israels folk vid olika tillfällen se hur Gud lyckas förverkliga sina goda ursprungliga avsikter att befria och skapa levande gemenskap. Nu kan Markus berätta för sina lyssnare i Rom hur Gud har handlat på nytt. Därför är han angelägen att som en god lärare sätta en rubrik på det han vill säga. Tiden är inne. Guds herravälde är å färde. Se, hör, ana, kom med i den nya glädjerika situation som Jesus med sin undervisning, botande och förkunnande öppnat. Markus kan då även berätta att visserligen togs Jesus av daga men Gud lurade ondskan och döden genom att presentera Jesus som levande Herre intill den dag då Gud upprättar sitt rike fullständigt!

- Tord Ireblad, Tro och liv 2007