Andra söndagen i påsktiden (årg. 1)

Påskens vittnen, Joh 21:15–19 (årg. 1)

Vi är påskens vittnen. Vi som är gemenskapen Kristi kyrka, bär uppdraget att berätta om påskens drama. I våra församlingar skall Guds kärlek som ledde till långfredag och påskdag synas. Här ska hoppet förmedlas, här ska lidandet få plats och här ska människor bli älskade så att det känns i hela kroppen. Tillsammans kan vi i Guds kyrka vara påskens vittnen. Varje del i kroppen, var och en av oss, bidrar utifrån sitt liv och sin kallelse till vår gemensamma berättelse om vem den korsfäste och uppståndne Kristus är. Evangelietexten denna söndag låter oss utmanas i vårt lärjungaskap och vår kärlek till Kristus och varandra.

Inför texten

Joh 21:15–19 är en del av en dialog mellan Petrus och den uppståndne Jesus. Kapitel 21 utgör ett tillägg till Johannes evangelium. I slutet av kap 20 sker en tydlig avslutning av Johannesevangeliet och kap 21 är tillagt som en fortsättning på mötet mellan den uppståndne och hans lärjungar. Kap 21 består av två delar. Joh 21:1–14 beskriver hur några av lärjungarna ger sig ut att fiska och misslyckas men där en man (Jesus) ber dem att försöka igen och när de gör det får de en väldig mängd fisk. Här finns sju lärjungar, varav fem är namngivna. Petrus är den drivande men det är »lärjungen som Jesus älskade« som känner igen Jesus. Berättelsen avslutas med en måltid där Jesus ger lärjungarna bröd och fisk.

Den andra delen är en dialog mellan Jesus och Petrus, 21:15–23. Den börjar med Jesus frågor om Petrus kärlek och uppmaning att vara herde samt förutsägelsen om Petrus martyrskap. Dialogen fortsätter med Petrus fråga hur det ska gå för »den lärjunge som Jesus älskade«.

Kap 21 kompletterar tidigare kapitel i Johannesevangeliet genom att ge oss en beskrivning av lärjungarnas yrke som fiskare, men kanske framför allt genom att ge svar på hur Petrus upprättas efter sin förnekelse av Jesus. I synoptikerna får vi veta att Petrus gråter när han inser att han förnekat Jesus tre gånger. I Johannesevangeliet får vi inte veta om Petrus ångrar sig eller sörjer sin förnekelse innan kap 21. Kapitlet legitimerar också Petrus som ledare för kyrkan. Petrus har en ledarroll bland lärjungarna även i Johannesevangeliet även om »den lärjunge som Jesus älskade« också har en nyckelroll. »Den lärjunge som Jesus älskade« var först vid graven, han var vid korset tillsammans med Jesu mor och det var han som kände igen Jesus, Joh 21:1–14. Men Joh 21:15–19 ger Petrus huvudledarskapet när Jesus lämnar jorden.

Kap 21 återknyter till tidigare kapitel i Johannesevangeliet, framför allt till det första kapitlet när lärjungarna kallas. Natanael som tidigare bara omnämns i kap 1 förekommer även här. Likaså kallar Jesus Petrus för »Simon, Johannes son« i kap 21. Det sker en gång tidigare i Johannesevangeliet när Jesus i Joh 1:42 kallar Simon för Kefas.

Denna koppling till kallelsen av lärjungarna gör att det diskuteras om berättelsen om det misslyckade fiskeförsöket egentligen hör hemma i början av Jesu verksamhet. I Luk 5:1–11 finns en parallellberättelse till Joh 21:1–14 och denna utspelar sig när Jesus kallar sina lärjungar. Likheterna mellan Luk 5 och Joh 21 understryker dock bara att när lärjungarna blir kallade på nytt av den uppståndne Jesus är det en fortsättning på deras första kallelse, men med nya förutsättningar. Dialogen mellan Jesus och Petrus återknyter också till Jesus avskedstal i kap 14–17 där Jesus gör kärleken till grunden för fortsatt gemenskap med honom och Fadern.

Jesus frågar Petrus tre gånger om Petrus älskar honom, tre gånger svarar Petrus och tre gånger får Petrus uppdraget att vara herde för Jesus får. Språket i dessa tre omgångar är varierat. Det används två olika synonymer för kärlek, får och »föra på bete« och de kombineras på olika sätt. Men innebörden i frågorna och uppdraget är densamma. I samtliga frågor tituleras Petrus som Simon Johannes son. Det är endast Johannesevangeliet som nämner Petrus far. Sättet att tilltala en man som hans fars son var vanligt men vi kan ändå ta till oss en viktig insikt i de orden. När Jesus kallar oss ser han oss i vårt sammanhang, våra relationer till vår familj, släkt och vänner finns med i beräkningen.

Första gången Jesus frågar om Petrus kärlek gör han det med tillägget: »Älskar du mig mer än de andra gör?« Grekiskan är dubbeltydig och kan betyda antingen mer än de andra eller mer än de andra sakerna. Jesus kan därför syfta på allt det som Petrus fått lämna för Jesus skull, fisket, hemmet, tingen o s v. Troligast är dock att det syftar på de andra och då underförstått mer än vad de andra älskar Jesus.

I Matt 26:33 lovar Petrus att »även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall«. I Johannes finns en motsvarighet i Joh 13:37 där Petrus lovar att han kan ge sitt liv för Jesus. I sitt svar till Jesus ger inte Petrus sådana löften igen utan han säger bara »Ja Herre du vet att jag har dig kär«. Han jämför inte längre sin hängivenhet med andras utan har lärt sig av misstagen.

Tredje gången Petrus får frågan om han älskar Jesus blir han bedrövad. Detta blir Johannesevangeliets motsvarighet till synoptikernas beskrivning av Petrus bittra gråt efter han förnekat Jesus för tredje gången. Den tredje gången betonar också Petrus att Jesus vet allt. Det sistnämnda beskrivs också i Joh 2:24–25 och Joh 16:30.

I v 18 och 19 talas det om Petrus död. Här kontrasteras hur det är att vara gammal med att vara ung. Den unge är fri medan den gamle är ofri. Petrus får också höra att när han blir gammal kommer han »sträcka ut sina armar«. »Att vara utsträckt« eller »att ha utsträckta händer« används även i andra skrifter för korsfästelse. På korset blev offren ofta fastspända vilket orden »spänna bältet« syftar på. Enligt traditionen blev Petrus korsfäst i Rom ca år 64 under kejsare Nero. När Petrus tidigare sagt att han ska dö för Jesus invände Jesus och sa att Petrus skulle förråda honom. Nu däremot förutsäger Jesus Petrus martyrdöd. Petrus lärjungaskap har fördjupats och Petrus har nu andra förutsättningar när han lever med den Uppståndne.

Inför kyrkoåret

En vanlig utläggning av Joh 21:15–19 är att sätta den i relation till Petrus förnekelse. Petrus får möjlighet att uttala sin kärlek tre gånger, en gång för varje förnekelse, och han bli befriad från den förnekelsens skuld och får möjlighet att återinträda i ledarskapet. Detta är en rimlig tolkning även om Petrus förnekelse inte nämns i vår text.

Jeremiatexten till denna söndag, Jer 18:1–6, är texten om hur Jeremia går till krukmakarens hus. Denna text tolkas ofta som att Gud alltid kan skapa nytt när vi misslyckas vilket går hand i hand med vår text om Petrus. Jeremiatexten är dock egentligen domsord över Israels folk. Bilden av Gud som krukmakaren går ut på att Gud kan göra vad han vill med sitt folk precis som krukmakaren har frihet att skapa vad han vill av leran. Israels framtid beror på vad Gud väljer att göra med sin lera. Jeremia uttrycker att folket hade kunnat förhindra sin dom genom att vända tillbaka till Gud. Då hade Gud valt att inte förstöra sitt folk men nu har folket ingen chans att undvika sin dom eftersom de aldrig kommer att sluta göra ont (v 12). Denna text står således i kontrast till vår text. Israels folk har ingen framtid men Petrus har en framtid. Utan den uppståndne hade Petrus framtid som lärjunge varit stängd men den Uppståndne möter oss alltid med nya möjligheter.

Episteltexten i Joh 5:1–5 utmanar oss att reflektera över vad Johanneslitteraturen menar med begreppet älska och leva i Kristus kärlek. Läs gärna 1 Johannesbrevet och avskedstalet (Joh 14–17) i din predikoförberedelse! Gör det med frågan: Vad är det att älska Kristus och leva i hans kärlek? I avskedstalet och 1 Johannesbrevet blir kärleken till Kristus konkret i budet att »älska varandra så som jag har älskat er« (Joh 15:12 jfr 1 Joh 5:1). I Joh 15:13 säger Jesus att »ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner«. Detta är just vad Petrus kommer att få göra. Kärleken till Kristus är också förutsättningen för fortsatt gemenskap med Kristus och Fadern (Joh 14:21–23, 1 Joh 4:12). I avskedstalet sänds lärjungarna ut för att ta över Jesus uppgift på jorden. I den sändningen ligger uppdraget att vara ett och älska varandra såsom Fadern och Sonen är ett och älskar varandra. Kärleken är alltid en förutsättning för att Jesus lärjungar ska lyckas. Ifall kärleken inte finns kan lärjungarna aldrig bli Guds kropp på jorden eftersom de inte känner Gud (1 Joh 4:7–8). Petrus svar, att han älskar Jesus, följs gång på gång av uppdraget att föra Jesu får på bete. Kärleken till Gud tar sig alltid uttryck i kärlek till nästan.

Inför predikan

Joh 21:15–19 handlar om förnyat och fördjupat lärjungaskap. Kopplingen till kapitel 1 är så tydlig att vi inte kan strunta i den. Lärjungaskapet börjar med orden »Följ med och se« (Joh 1:39, 46). Lärjungarna behövde inte ge löften eller förstå vem Jesus var utan de fick följa människan Jesus. Under vandringen lär de känna Jesus, de lyssnar till hans undervisning och vi läser i avskedstalet att Jesus anser lärjungarna mogna att ta över (Joh 17:6–8). I mötet med den uppståndne får lärjungarna Guds ande och sändning (Joh 20:21–23).

Dialogen mellan Petrus och Jesus visar att lärjungaskapet kräver kärlek med praktiska konsekvenser. Den visar också hur vikigt det är att få uttala orden om kärlek. Frågan om Petrus kärlek är viktigare för Petrus än för Jesus. Jesus vet ju allt och har redan sin avsikt klar för sig. Genom orden får Petrus själv förstå hur viktig Jesus är för honom. Petrus ger här inga löften. Det är inte heller viktigt för Petrus att framhålla att hans lärjungaskap var mer hängivet än de andras. Samtidigt finns jämförandet kvar. Han undrar hur det kommer att gå för »den lärjunge som Jesus älskade«. Jesus ord i Joh 21: 22 gör det tydligt att Petrus ska följa Jesus oavsett om andra verkar belönas mer eller stå närmare Jesus.

Här finns många upplägg inför predikan. Ett tema kan vara »Vägen till tro på den uppståndne Kristus«. Den vägen får ta tid. Den som vill lära känna Jesus Kristus gör klokt i att inte haka upp sig på dogmerna utan börja med att läsa berättelserna om Jesus och leva i en kristen gemenskap. Man behöver inte från början veta om man kan tro på Jesus som Guds son eller på uppståndelsen. Mötet med och tron på den Uppståndne kommer så småningom och med det mötet kommer Jesus frågor om vår kärlek till Gud och varandra. Utifrån detta perspektiv kan församlingen utmanas att fundera kring hur de som församling skapar möjlighet för möte med den uppståndne. Vittnar våra liv om kärleken från Gud som påskens drama gestaltat? Hur kan man i församlingen se att vi lever i Kristi kärlek? Dessa frågor kan lätt bli betungande men samtalet mellan Jesus och Petrus hjälper oss att hitta glädjen och den självklara viljan att vara Jesus lärjungar. Petrus upptäckte själv kärleken han hade inom sig genom Jesus frågor och uppdrag.

»Fördjupat lärjungaskap« är ett annat tema. Petrus får vara ett exempel hur lärjungaskap kan mogna. Petrus lär oss att inte jämföra oss med andra utan istället bli fria att följa Jesus på det sätt Jesus vill. Det fördjupade lärjungaskapet hör ihop med kärleken till Gud. Johanneslitteraturen utmanar oss att älska varandra och som predikanter bör vi ge konkreta exempel på hur kärleken visar sig i handling. Genom kärlekens handlingar mognar lärjungaskapet.

Oavsett tema på predikan bör alla predikningar förmedla hur den Uppståndne alltid möter oss med en ny framtid. Det är aldrig för sent, det finns alltid nåd, det finns alltid möjlighet att börja om med Gud och hitta nya vägar för kärleken till medmänniskor. Joh 21:15–19 handlar om en man som står i ett förnyat lärjungaskap och som har fått förnyat förtroende. Hans misstag och förnekelse gjorde det inte omöjligt att leda kyrkan. I hans möte med den Uppståndne fick tidigare dåliga erfarenheter möjlighet att leda till mognad istället för uppgivenhet.

- Lisa Plantin, Tro & Liv 2007