Apostladagen (årg. 1)

Sänd mig, Luk 5:1–11 (årg. 1)

En del utläggare ser följande symmetri i 5:1–6:16: kallade av ledarskapet i lärjungagruppen (5:1–11); två helandeunder som väcker provokationer (5:12–26); ytterligare en lärjunge kallas (5:27–32, 33–39); två händelser på sabbaten provocerar ytterligare (6:1– 11); uppräkningen av lärjungagruppen (6:12–16).

Lukas visar alltså att kallelseprocessen också föder messianska händelser som väcker människors reaktioner. Även berättelsen om kallandet av Petrus sker i ett dramatiskt sammanhang. Berättelsens inledning stämmer med Mark 4:1f men sedan tar det helt olika vändning. Mirakelberättelsen i Luk 5:4–10a har stora likheter med påskhändelsen i Joh 21:1–14 i vilken lärjungen Petrus också spelar en stor roll. Berättelsen om Simon Petrus kallelse enligt Lukas är lik Markus berättelse av motsvarande händelse (Mark 1:17–20). Men varför berättar Markus inte om fiskfångsten? Petrus kan knappas ha glömt en så dramatisk händelse i samband med sin kallelse. Har Lukas fogat samman händelser från olika sammanhang till ett? Det vet vi inte, men berättelsen med allt den innehåller symboliserar kraftfullt den fulla innebörden i kallelsen.

Petrus förändring i tilltal av Jesus från »Mästare« till »Herre« (v 8) visar hans stigande känsla av gudomlig, helig närvaro. Denna känsla av helighet möter Petrus i ett givet bestämt ögonblick. Uttrycket »från denna stund« är starkt betonat i grundtexten och ger uttryck för en momentan krisartad händelse i Petrus liv. Samma uttryck finns i Marias lovsång i Luk 1:48 där det minst lika tydligt ger uttryck för evighetens inslag i tiden. Futurumformen och particip antyder att detta ögonblick har konsekvenser för hela Petrus liv. Kallelsen är bestående. Lukas noterar också det personliga tilltalet i kallelsen: Du skall fånga människor. Att Lukas dessutom kallar Petrus för Simon Petrus innan han fått namnet Petrus visar att just denna händelse har avgörande och övergripande betydelse för hela Petrus liv.

Varför reagerar Petrus som han gör i v 8? Han har ju sett underverk tidigare, även sådant som berör honom själv och hans familj (se Luk 4:38–41). Man kan ju komma ihåg att händelsen med fiskfångsten finns inom ramen för Petrus egen kompetens. Han var yrkesfiskare, vilket kan förklara hans irritation när Jesus uppmanar honom att lägga ut näten längre ut. Skall snickaren Jesus lära fiskaren Petrus hur han skall fiska? Petrus starka reaktion kan delvis förstås av att något mycket märkligt inträffar just i det som berör hans egen vardag, Men han ser uppenbarligen något mycket mer än en stor fiskfångst. Hans vardagliga arbetsuppgift blir ett tecken som i personliga och högtidliga ordalag ger honom en livsålång kallelse.

Predikan

Mycket i denna text överensstämmer med urkristna missionssymboler: båten, sjön, näten och fiskarna. Och texten blir också använd som inspiration och motiv för mission i folkhavet och Petrus tveksamhet här kan jämföras med hans tveksamhet i Apg 10. Lukas vill naturligtvis ha med denna händelse eftersom han ivrar speciellt för hedningarnas frälsning. Denna händelse får två dramatiska reaktioner till följd. Jämför Petrus ord i v 8 med 1 Mos 18:27, Job 42:6 och Jes 6:5. Den andra följden står i textens sista vers kort och koncist.

Dagens tema ger oss kanske främst anledning att tala om mission. Jag skulle nog fästa uppmärksamheten på kallelsen som uppstår i ett vardagsunder. Vi kan inte förutse vad som skall hända i vår vardag, men rätt som det är drabbar heligheten oss genom något som inträffar i vardagslivet. Kanske det sker i just i yrkeslivet, det som vi kan och är vana vid.

Själv arbetar jag med att utbilda människor till att bli diakoner och pastorer. Dessa har på ett eller annat sätt fått en kallelse att gå in i en bestämd tjänst, alltså inte ett tillfälligt uppdrag. Då känner jag att en text av detta slag kan ge oss predikanter anledning att i vår predikan aktualisera kallelsen till heltidstjänst i kyrkan. En sådan kallelse förringar inte övriga tjänster eftersom kallelsen inträffar just i vardagen där sådana andra uppgifter utförs. Det kan hända att det bland lyssnarna denna söndag finns någon eller några som har upplevt något vardagligt, kanske en yrkesrutin, som kan visa på något mer, avslöja ett gudomligt tilltal. Denna upplevelse kan predikan på apostladagen ge ord åt.

Tillägg

Eftersom en beställd textutredning över denna text i sista stund av olika skäl inte har kunnat lämnas in, så trycks Åke Jonssons textutredning ännu en gång. Det har gått tre år sedan han skrev den. Utifrån grundinställningen att hans exeges av texten håller måttet för det syfte den har här i tidskriften behöver det knappast ursäktas.

Aktualisering

Visst är det tillfälle att denna söndag tala om kallelsen som uppstår som ett vardagsunder, det som kan hända mitt i vardagen där vi minst av allt väntar det. Men till att börja med är det säkert på sin plats att tala om den tidigkristna rörelsens gestalter som i en speciell tid gjorde erfarenheter som fick konsekvenser över de följande tvåtusen åren. Den kristna kyrkan är bärare av vittnesbördet om dessa erfarenheter, och den lever mitt i de traditioner och institutioner som blev följden av de erfarenheter som de tidigkristna gjorde.

Lukas berättar om Petrus möte med Jesus i den egna fiskebåten. Petrus reaktion stryker under det extraordinära som han var med om. Aldrig tidigare hade fiskebåtens botten blivit ett knäfall och en plats för syndabekännelse. Fisk hade han fått tidigare och säkert också emellanåt i stor mängd. Men denna dag var mängden fisk ett tecken på en närvaro av något han aldrig mött förut och i alla händelser aldrig där. I Jesu närvaro gör han reflektioner om sin egen mänsklighet, sin synd, men här får han också ett uppdrag. Uppdragets innebörd stavas ut i termer av fisk och fångst, men av ett annat slag. Livet skulle aldrig återgå till normalitet och vana. En ny karriär tar sin början och dess innebörd skulle aldrig till fullo blir helt klar för Petrus, i varje fall om man betänker hans betydelse i den kyrka som växte fram och som än i dag räknar Petrus som förgrundsgestalt.

Lukas är en evangelist med vana och praktik att beskriva hur Guds närvaro på olika sätt konkret och påfallande styr och formar historiens gång. Dynamiskt och levande formas människor liv till nya liv insatta i större sammanhang än de själva kunnat skapa sig. Kraft och vitalitet, framgång och seger är den tidigkristna rörelsens livsluft.

Så här långt i efterhand kan man lätt gripas av lätt yrsel och fyllas av en god portion tvivel. Var det riktigt så enkelt? Finns det inte sådant som inte redovisas i berättelsens glada entusiasm? Hur det nu må vara med sådana eftertankar, så kanske det inte ger så mycket att stanna där. Det förefaller mig vara viktigt att anta – med texten – att de första lärjungarna var med om viktiga händelser och gjorde betydelsefulla erfarenheter. Med tanke på den lilla början och de breda och djupa konsekvenser som följde är det enklast att bejaka texternas berättelser om genomgripande upplevelser. Lukas modellerar ju också denna berättelse så att jag lätt får associationer till Mose möte med Gud i den brinnande busken och dennes reaktion på detta. Petrus får vara med om ett slags epifani, en gudsuppenbarelse. Sett i ljuset av Petrus fortsatta liv – hans förnekelse av Jesus i Jerusalem och hans fortsatta andliga resa beskriven av Lukas i Apostlagärningarna – blir bilden av Petrus rätt sammansatt. Här blandas svaghet och storhet, feghet och dådkraft på ett tydligt sätt. På apostladagen kan det vara anledning till att tala Guds vilja att bruka människor som vi mer eller mindre lätt kan känna igen oss i.

När dessa rader skrivs befinner vi oss i efterdyningarna till ett krig i Irak; vi hör nyheter om en envis infektion som härjar i världen; ekonomiska rapporter talar om en konjunktur som inte vill sig riktigt. Inte blir vi tryggare i oss själva och i våra livssituationer av detta. Hur kommer vi till rätta med det slags utsatthet som vi människor lever med? I våra kyrkor och samfund är konjunkturerna inte heller de bästa för växt och utveckling.

Var finns inspirationen och dådkraften till nya tag på nya sätt för evangeliets spridning? Erfarenheter av, och berättelser om möten och sammanträffanden med det slags andliga verklighet som formar nya visioner skulle behövas. Initiativet till det som hände i Petrus fiskebåt var inte hans. Förhoppningsvis visar sig Gud ännu i denna tid för att kalla till tjänst och helhjärtat engagemang. Den kristna församlingen lever inte av sig själv eller för sig själv. Den är Guds och ingen annans. Låt oss be och vara beredda att »ro ut på djupare vatten« när uppmaningen kommer.

- Johnny Jonsson, Tro & Liv 2000 och 2003