Åttonde söndagen efter trefaldighet (årg. 2)

Andlig klarsyn, Matt 7:22–29 (årg. 2)

När Jesus avslutar sin bergspredikan, visar han oss de tre stegen på lärjungens väg: att lära känna Jesus, lyssna till hans ord och handla efter dem.

Inför texten

Evangelierna är levnadsberättelser, där vi får följa Jesus från hans födelse eller första framträdande till döden och uppståndelsen, men de innehåller också stora mängder referat av hans undervisning. Som goda bibelutläggare är vi medvetna om att det finns ett lager av muntlig tradering och skriftlig redigering mellan Jesus och den text som möter oss idag – ändå för den oss oerhört nära Guds egen tanke.

Gud själv har blivit människa och talat med en människas tunga. Människor har lyssnat, bevarat, och fört hans ord vidare till oss. Detta är något oerhört! Det är helt naturligt om predikanten inleder sitt förberedelsearbete i hänförelse över möjligheten att få lyssna till Guds ord, överväldigad av ansvaret i att tolka dem, och i enträgen bön om mod att bygga sitt liv på dem.

Just den här texten utgör avslutningen på det längre referat av Jesu undervisning som kallas bergspredikan, och som börjar i kapitel 5. Efter sitt dop(1) och sin ökenretreat(2) bosätter sig Jesus i Kafernaum(3), tar kontakt med sina första lärjungar(4) och inleder sin förkunnelse om himmelriket och omvändelsen(5). Matteus sammanfattar: »Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.«(7)

Hans verksamhet väcker stort intresse, och en dag när särskilt många kommit för att lyssna, går han upp på ett berg för att undervisa. Efter att ha förklarat de olyckliga och misslyckade för saliga(8), kräver han att vi ska uppfylla lagen bättre än de perfekta.(9) Han instruerar oss att ge, fasta och be(10), inte bekymra oss om oss själva(11) eller andra,(12) utan – än en gång – att be(13).

Mot slutet av sitt tal varnar han för falska profeter, som ska kännas igen på den frukt de bär.(14) Första delen av vår text(15) utgör slutet av de varningarna. Därefter följer en liknelse om två husbyggare, som ställer den som lyssnar på Jesu ord och handlar efter dem(16) mot den som lyssnar utan att handla(17). Slutligen följer en beskrivning av åhörarnas reaktion på Jesu undervisning.(18)

Efter vår text fortsätter Jesus sin verksamhet genom att bota en spetälsk, en officers tjänare, Petrus svärmor, en besatt och en lam man i Kafernaum, samt mer i förbigående tysta en storm.

Nyckelordet i v 22–23 är »känner«. Kärnan i Jesu varningar för falska profeter är att dessa agerar i hans namn utan att ha någon kontakt med honom. Här rör texten vid kristendomens väsen. Vår tro handlar inte om att hålla vissa teser för sanna, eller utföra vissa handlingar. Det helt avgörande är att ha en relation med Gud själv, genom Jesus Kristus.

Varningarna för falska profeter återkommer på många ställen i bibeln.(19) Jeremia tar också han upp relationsfrågan, när han betonar att de falska profeterna talar utan att vara sända av Gud. Hesekiel har en annan byggmetafor. Den korrupta kultur som folket har utvecklat liknas vid en vägg, och profeternas verksamhet vid att vitkalka väggen. Slagregn, hagel och stormvind ska fälla väggen, och var är då färgen?

Orden i v 21 om att göra Guds vilja ska läsas med Joh 6:40: Guds vilja är att vi tror på Jesus. Den som agerar i Jesu namn utan att ha tagit det steget blir förr eller senare en ondskans hantlangare. Uttrycket är hämtat från Ps 6:9, och kan också översättas ogärningsmän eller laglöshetens främjare.

När bibeln varnar oss för falska profeter handlar det alltid om att vi inte ska tro på dem eller liera oss med dem; aldrig om att hindra eller bekämpa dem. I en konkret situation där lärjungarna möter en man som driver ut demoner i Jesu namn utan att vara hans lärjunge,(20) manar Jesus: »Hindra honom inte«.

I v 24–27 är nyckelorden »höra« och »handla«. Jesus ställer två alternativ mot varandra: att höra hans ord och handla efter dem är som att bygga sitt liv på berggrund – det håller när det blåser. Att höra hans ord men inte handla efter dem är som att bygga sitt liv på sand – förr eller senare rasar det.

Lägg märke till att Jesus inte tar upp alternativet att inte höra honom. Det beror på att han vänder sig till människor som är där, som sitter framför honom och lyssnar. Jesu undervisning gäller inte någon som borde ha kommit till kyrkan idag, men inte gjorde det. Den gäller dig. Gör du som Jesus säger?

Sammanställer vi de tre nyckelorden får vi de tre steg som utgör lärjungaskapets väg: att lära känna Jesus, lyssna till hans ord, och handla efter dem.

I v 25 finns ett verb som är svårt att urskilja i översättningen. På de fem ställen det förekommer i nt(21) översätts det med »bygga«, »stå fast«, »ha en stadig grund«, »lägga någots grund och ge någon fasthet«. En alternativ översättning skulle kunna vara »förankra«. Ett liv förankrat i Jesus rasar inte.

V 28–29 skildrar naturligtvis åhörarnas reaktioner på hela bergspredikan, inte bara dagens text. Formuleringen i v 29 kan ge intryck av att Jesus talade någon slags maktspråk. En mer ordagrann översättning är att han undervisade som en som har makt. Jesu ord bar klang av att vara uttalade av Gud själv. Det är därför vi ska lyssna till honom.(22)

Inför kyrkoåret

Den lärjungaskola som trefaldighetstiden utgör, inleds med sju centrala och grundläggande teman som dopet, Guds öppna famn och vår efterföljelse. Men i och med Kristi förklaringsdag är denna grundkurs avslutad, och den åttonde söndagen utgör introduktionsföreläsningen i en fortsättningskurs med märkbart svårare ämnen. Vi lämnar det tillrättalagda och apologetiska för att ge vägledning till den lärjunge som kommit ett stycke på vägen.

Som kursledare får du bedöma om du tror att dina elever har tillgodogjort sig grundkursen, och anpassa nivån efter dem.(23)

På en grundläggande nivå är dagens gammaltestamentliga texter(24) till god hjälp. I Ordspråksboken uppmanar vishetsläraren, liksom Jesus, sin elev att hålla fast vid sina ord, och hålla buden, »så får du leva«. Utdraget ur Psalm 119 är ett svar på en sådan uppmaning, en nyfrälsts programförklaring och löfte till Herren, givet i glädje. Att han väntar sig att Herrens stadgars väg ska leda till liv är tydligt i v 37: »Skänk mig liv, som du har sagt«.

Tanken att det finns liv att hämta i att bevara och följa bibelns undervisning finns på fler ställen,(25) och kan kompletteras med några bibelställen som betonar sambandet mellan det eviga livet och att lära känna Jesus Kristus.(26)

På en mer avancerad nivå finns episteltexten(27) till hands. Paulus bygger vidare på Jesu metafor, slår fast att grunden redan är lagd – Jesus Kristus är den grunden – och inbjuder oss att reflektera över det fortsatta husbygget.

Här är det inte vårt eget lyssnande till Jesus som är i fokus, utan hur vi för budskapet vidare. Paulus talar om oss som Guds medhjälpare, Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter.(28) Han varnar inte för att vara en falsk profet, utan relation till Jesus, utan för att vara en dålig profet, som bygger vidare med vilket skräp som helst som är billigt och lättillgängligt.

Alla som predikat regelbundet har säkerligen varit med om att hamna i tidsnöd och ta genvägar. Det är då ditt ansvar att ha guld, silver och ädelstenar lättillgängliga, för att inte behöva ta till det sämsta materialet. Men Paulus varning gäller inte bara predikanter och lärare,(29) utan alla lärjungar. Alla har vi ett ansvar för vilken bild av kristen tro vi ger dem som ser och hör oss. Alla har vi också ett ansvar för vilka lärare vi väljer att lyssna på – bygger de av guld eller halm? Håller det de säger att leva på, för oss och för dem vi riskerar att påverka?

Söndagens tema är Andlig klarsyn, och det har vi har sannerligen skäl att be om. Klarsyn att se vad vi behöver hålla oss till för att nå det eviga livet, klarsyn över vår egen position och färdriktning – går vi på vägen till livet? – och klarsyn att genomskåda falsk och dålig undervisning.

Inför predikan

Om de som profeterat, drivit ut demoner och gjort många underverk i Jesu namn inte kan räkna med att ha en säker plats i himmelriket, vad kan då sägas om den som troget har städat kyrkan, kokat kyrkkaffe och hängt upp psalmnummer?

Den personliga omvändelsen har alltid haft stor vikt i frikyrkan. Medan lutheraner, katoliker och judar i stor utsträckning räknat tillhörigheten till gemenskapen som avgörande, menar vi att varje människa behöver ta ett personligt beslut att vara kristen, att bli Jesu lärjunge.

Den här texten påminner om detta. Vad vi än kan bidra med i församlingsgemenskapen, ger detta oss ingen grund att bygga på. Det enda vi kan göra för att få tillträde till Guds rike är att komma till Jesus sådana som vi är, och förlita oss på hans nåd. Bara där kan vi börja vårt lärjungaskap, och varje dag sträva efter att lära känna Jesus, lyssna till hans ord och handla efter dem. Bara så kan vi med en annan av bibelns byggmetaforer bli levande stenar i ett andligt husbygge.
Den här söndagen utmanar församlingen att ta sitt lärjungaskap på allvar. Att inte slå sig till ro med den invanda verksamheten, utan ständigt utvärdera sitt liv: Känner jag Jesus? Lyssnar jag till Jesus? Försöker jag handla efter hans ord?

V 28–29 utmanar predikanten. Att undervisa med samma auktoritet som Jesus vore högmod. Men de skriftlärdas vana att ängsligt snegla på varandra är heller inte värd att eftersträva. Visst får det finnas auktoritet i din undervisning, men den ska tillhöra Mästarens ord. När hände det senast att församlingen blev överväldigad av Jesu undervisning?

- Carl Johan Berglund - 2010

1. Matt 3:13–17.
2. Matt 4:1–11.
3. Matt 4:13.
4. Matt 4:18-22.
5. Matt 4:17.
6. Matt 4:23.
7. Matt 5:3ff.
8. Matt 5:20, 48.
9. Matt 6:1ff.
10. Matt 6:25ff.
11. Matt 7:1ff.
12. Matt 7:7ff.
13. Matt 7:15ff.
14. Matt 7:22–23,
15. Matt 7:24–25.
16. Matt 7:26–27.
17. Matt 7:28–29.
18. Jer 14:14, 23:15f, 23:21–32, 27:14f, Hes 13, 22:28, Matt 24:11, 24:24, Apg20:30, Gal 1:6ff, 2 Tim4:3, 2 Pet 2:1, 1 Joh 4:1,2 Joh 7–11.

19. Mark 9:38ff. Jfr Matt13:24–30.

20. Matt 7:25, Ef 3:17, Kol1:23, Heb 1:10, 1 Pet 5:10.

21. Jfr Matt 17:5.

22. Jfr 1 Kor 3:1f, Heb 5:11ff.

23. Ords 7:1–3, Ps 119:30–35.

24. 5 Mos 5:32f, 6:2, 30:15f,32:47, 1 Kung 3:14, Ps19:8, Ords 3:1f, 4:4, 4:10,4:20–23, 10:11, Neh 9:29, Matt 4:4, Joh 5:24, 6:63,6:68, Jak 1:18, 1 Joh 1:1f.

25. T ex Joh 6:47ff, 14:6f,17:3, 20:30f.

26. 1 Kor 3:10–15.

27. 1 Kor 3:9, 4:1.

28. 1 Tim 4:16, Jak 3:1, Matt5:19, 18:6.

29. 1 Pet 2:4ff, Ef 2:20ff.