Heliga Trefaldighets dag (årg. 1)

 Gud – Fader, Son och Ande, Matt 11:25–27 (årg. 1)

Verserna i matt 11:25–27 är en bön som både innehåller tillbedjan, men också tacksägelse från Jesus till Fadern. Det är en lovprisning till skaparen som har upprättat en ordning som Sonen vill stryka under och göra känd. Vi kan finna bönen en aning lösryckt och malplacerad efter det verop som Jesus uttalar över de galileiska städerna. Hans besvikelse över att så lite har hänt är påtaglig, trots alla de underverk som hänt i området. Han gör starka jämförelser med städer som Tyros och Sidon, som inte är kända för sin fromhet, utan för sin dyrkan av främmande gudar. För att förstärka det ännu mer nämner han även Sodom och menar att hade det hänt där, skulle staden ha funnits kvar. Det är starka ord om dödsriket och domens dag i detta tal och Jesus skräder inte orden över städerna.

Inför texten

Jag undrar när jag läser vidare, hur lång tid efter bad Jesus denna bön? Vi får veta att det var »vid den tiden« och jag antar att det är en tidsrymd emellan veropet och bönen. Tonen är så annorlunda även om det finns en koppling angående den otro som Jesus talar om bland folken i Galiléen och uppenbarelsen från Gud som de kloka och lärda inte vill ta till sig. (Möjligtvis är det en näsbränna till de skriftlärda och fariséerna.) Men det är höljt i dunkel vad Jesus menar egentligen och det behöver inte alls ha någon koppling. En mer trolig anledning är att det är första gången som Jesus ger uttryck för sin kärlek och relation till Fadern på detta tydliga sätt. Därför blir det en väldig brytning i förhållande till resten av kapitlet och kanske är det syftet? Författaren vill visa på den ställning som Jesus har i förhållande till Fadern på ett anmärkningsvärt sätt.

För att förstå vad texten vill säga oss är det nödvändigt att dela upp verserna. I den första delen ber och tackar Jesus till sin Fader, att hemligheten har blivit uppenbarat för »dem som är som barn«. Det stryks under med det faktum att Fadern bestämt detta och visar på en viktig insikt som Jesus vill förmedla. I tacksägelsen används ordet »prisa« som är alltför svagt och missvisande. Det grekiska ordet exomologoumai uttrycker att Jesus vill bekänna och erkänna sin Fader på det sätt som ger honom äran. Han vill verkligen visa på den storhet som ligger bakom och inte minst att Fadern är skaparen. För att återknyta till vad som blivit uppenbarat för de »små«, vanliga människorna rymmer det en hemlighet. Att definiera fullt ut vad som menas med »dem som är som barn« är inte helt lätt. Utifrån min horisont tolkar jag in att det egentligen inte handlar om vi är intelligenta eller inte, utan mer hur mottagliga vi är. Att alla kan uppleva Gud på ett eller annat sätt. Bilden av ett barn signalerar öppenhet och total tillit och som är helt beroende av sina föräldrar. Så hemligheten rymmer att kunna vara så genomskinlig att vi kan ta emot Jesus och hans fulla visdom och vila i hans ledning för våra liv. Ett barn förställer sig inte och kan ta emot glatt och utan förbehåll. Det möter oss ju gång på gång i bibeln och är nyckeln till att nåden fungerar precis så. Barn är ett föredöme i denna fråga!

I Jes 29:13–14 belyses detta med att hjärtat behöver vara med. Att det inte handlar om att leva efter bud utan mer att Gud vill ha en kärleksrelation med oss. Där finns också orden om att de »visas vishet skall förgås« och att de som har kunskap inte ska begripa något. Även i 1 Kor 1:19, 26–29 skriver Paulus om detta faktum, att ingen kan stoltsera med sin vishet mer än Jesus och att han ensam är visheten själv. Genom honom kan vi få leva i rättfärdighet men också i frihet.

Den andra delen (v 27) är en beskrivning på den nära relationen som Fadern och Sonen har och förstärker ännu mer den ställning som Jesus ger sin Fader i början av verserna. Viktigt med betoningen och rörelsen mellan de starka band som finns mellan dessa två delar av treenigheten. Därför upprepningen i texten som visar deras inbördes nära kontakt och kärlek till varandra. Sonen har en särställning och han har via Fadern fått all makt för att visa på vem Gud är. Kopplingen till missionsbefallningen är påfallande och står nära denna vers. I sammanhanget går det att få in den heliga Anden, eftersom den tredje delen av treenigheten finns med i missionsbefallningen och den uppmaning som Jesus ger till lärjungarna. Än mer kan vi koppla ihop parallellstället som finns hos Luk 10. Där kan vi läsa att Jesus fylldes av glädje genom den helige Anden och hos mig har det funnits en undran varför inte denna text finns med istället? Möjligtvis kan vi ana när författaren skriver om uppenbarelsen, en underton av hjälp från Anden. Att Jesus tar hjälp av Anden för att visa sig men också vem Fadern är.

Det som följer i slutet av kapitlet är en uppmaning att lägga sina bördor på Jesus för att hitta vilan inom sig. Här uppmanas vi till att leva nära Jesus för att finna balansen i tillvaron. I den judiska traditionen stod oket för en påminnelse att leva i sin bekännelse varje dag och Jesus för över detta på det kristna livet. Eftersom han har fått all makt av Fadern kan han lova denna balans. Vi kan på det sättet leva ett fullvärdigt liv tillsammans med honom. Det som föregått både verop och bön är omkring Johannes döparen och hans tvivel vem Jesus är. Han uppehåller sig länge vid att förklara Johannes roll och varför han var viktig och redan nu kan vi märka att det finns en indikation att Jesus är besviken på människor för att de har så svårt att tro. Men ger också en glimt av att det finns en väg till himmelriket och inte minst passusen i v 11 vittnar om den samstämmighet som fanns hos Jesus. Just detta faktum och konstaterande att Johannes var en stor tjänare, men poängterar samtidigt att den minste i himmelriket är större än honom. Just den intentionen finns också i v 25–27 och talet om att Gud kan uppenbaras för »dem som är som barn«.

Inför kyrkoåret

Heliga trefaldighetsdagen eller missionsdagen är starten på den tid på året när vi koncentrerar oss på vår relation till Gud i förhållande till vår omvärld. Texterna handlar om Gud, Fadern – alltings skapare, Sonen Jesus Kristus, och Anden – den kraft som ger liv. Evangelietexten för denna årgång ger ingen vägledning att Anden finns med i treenigheten, men vi kan samtidigt koppla ihop dagens text med missionsbefallningen och Luk 10:21–24, som har en tydlig anvisning att den helige Ande finns med i bilden.

Apg 2:24–35 är ett komplement till att förklara fenomenet treenighet och ger en historisk tillbakablick hur nt:s och gt:s bild av Gud har förändrats. Berättelsen ger en utvidgad syn på Jesu gärning och liv, och sätter in den helige Ande i dess rätta element och syfte. Det kunde han göra eftersom han fanns med både före och efter uppståndelsen, men också upplevde pingsten. I dessa verser kan vi också ana att Jesus har en preexistens och fanns med hos Fadern från början av skapelsen. Texten från gt visar på den problematik som treenigheten har, men ger en bra pusselbit samtidigt. I 5 Mos 6:4–9 poängteras att Herren är en och det visar på det djup som Gud besitter. För Gud är en, men ändå tre! På det sättet kan dessa ord bli en motvikt till beskrivningen av Fader Sonen relationen för att vidga begreppet. Det finns ingen motsättning i detta eftersom det i förlängningen inte går att beskriva Gud på ett enkelt sätt.

Även om det går att skönja med hjälp av parallellställen och lite fantasi att den helige Ande finns med, är det missvisande när vi tittar på temat; Gud – Fader, Son och Ande. Därför behövs ett för- tydligande så att det blir en helhet som visar på hela Gud.

Inför predikan

När jag tänker på treenigheten ser jag framför mig en bild av ett öga i en triangel som finns i min konfirmationskyrka. Av någon anledning tyckte jag väldigt mycket om denna symbol som beskriver Gud. Att Gud genom sina tre sidor ser på oss med sina kärleksfulla ögon och vill ha en relation med oss var och en. Även om vi aldrig helt kan förklara Gud kan vi genom bilder, symboler och metaforer ge en liten glimt vem Gud är. Samtidigt som vi har löftet i texten att den som har öppenhet för att ta emot kan uppleva Gud. Det är en viktig ingång i dagens text, att förmedla att allt inte handlar om ord utan att mysteriet kan även de som är som barn ta till sig. Det finns en risk med vår bekännelsetradition att vi får för oss att vi kan förklara allt med våra ord. Men dagens text ger en fingervisning om mysteriet som kräver en uppenbarelse och det kan inge hopp till den gudstjänstfirande församlingen. Det är ju för väl att det inte handlar om att vara på ett visst sätt utan att Gud kan nå även det minsta barn eller den som t ex har demens.

Innan jag utbildade mig till pastor arbetade jag som diakon bl.a. i en innerstadsförsamling i Stockholm. Vid ett tillfälle var jag och hälsade på ett par och mannen som bodde hemma var senil. Han glömde saker och det var svårt för honom med närminne och han pratade ofta lite osammanhängande. Men när vi skulle be blev han som en annan människa! Det var tydligt och med klara tankar och en otrolig upplevelse. Jag kan lova att Gud var nära dessa stunder! Detta var ett exempel på hur Gud kan verka i människors liv och säkert har du själv egna erfarenheter på tillfällen när detta fenomen blir synligt.

Samtidigt är det på sin plats med en förklaring vad det står för och behöver sättas in i rätt perspektiv. Att det säkert handlar om en öppenhet vad Gud vill göra i våra liv och inte om att förtränga sin intellektuella förmåga.

Det som denna text vill förmedla är den relation som Fadern, Sonen och den helige Ande vill ha med oss människor. Att det finns möjligheter att »förstå« Gud via den kontakt vi kan ha med den ande som har lagts ner i vårt inre. Det är det som för mig är uppenbarelsen som det talas om i texten. Därför är det synd att Anden är så osynlig i evangelietexten och behöver förstärkas med parallellställen. Jag är av den uppfattningen att det behövs en ny och mångfacetterad bild av vem Anden »hjälparen« är. För den delen av treenigheten är ju avdelad att ha ett extra ansvar för församlingen på jorden idag och behöver därför belysas så att det blir till hjälp. Det som kan vara på sin plats i detta sammanhang är att visa på den ekumeniska treenigheten och hur man kan se på dess olika uppgifter under historien. Men inte minst det växelspel mellan Guds olika personligheter och dess inbördes olika roller och att det inte finns någon rivalitet mellan de tre som är som en. Det finns mycket tröst i förvissningen att Jesus gjorde det som Fadern hade tänkt för Sonen. Alla roller behöver lyftas fram under denna söndag och med ord »måla« bilder av alla tre sidor, som kan ge en fingervisning och upplevelse om vad Gud är än idag. Och även om det är betoning på Fadern kan bilden »målas« i omtänksamma färger som visar på de moderliga sidor som finns hos honom. Att hans hand är utsträckt till mänskligheten både via Sonen men också av Anden som vill vara till hjälp. Mysteriet Gud och dess sidor är en utmaning att förmedla men också en välsignelse att få ge vidare.

- Anna-Greta O Berggren, Tro & Liv 2009