Midfastosöndagen (årg. 3)

Livets bröd, Joh 6:48–59 (årg. 3)

Denna söndags tema är enligt evangelieboken »Livets bröd«. Texterna ur Johannesevangeliets sjätte kapitel hör av gammalt till Midfastosöndagens alla tre årgångar.

Den tredje årgångens text har dock i den nya evangelieboken fått ett visst förändrat omfång. Jämfört med tidigare har v 48–50 tillkommit och v 60–65 tagits bort i denna dags text. Om och på vilket sätt detta förändrar dagens predikan hör inte till uppgiften att reda ut i denna textutredning.

Texten

Vår predikotext är hämtad från Johannesevangeliets kapitel 6 som är en väl avgränsad enhet som rör sig kring temat »bröd« och »Jesus som livets bröd«. Av v 24 och 59 framgår att denna Jesu undervisning skall ha skett i Kafarnaums synagoga. En del anser att detta kapitel bryter sammanhanget i Johannesevangeliet och skulle vara ett senare inskott. Det är dock möjligt att se det som en naturlig del av själva evangeliet.

Kontext och struktur

Händelserna i kap 6 utgår från ett under, bespisningsundret, då Jesus ger mat åt de femtusen, v 1–15. Ett andra under, Jesus går på vattnet, berättas utan någon synbar anknytning till brödtemat, och återges i v 16–21. De följande verserna, v 22–59, innehåller, i anslutning till brödundret, en lång diskussion mellan folket och Jesus om begreppet »livets bröd«. Denna diskussion kan ses i fyra led: 1) v 25– 27 handlar om vikten av att söka Människosonen, Jesus, som ger evigt liv. 2) v 28–40 handlar om hur Guds verk sker hos dem som tror på Jesus som Guds bröd; mannaundret i öknen är här bakgrundsmaterial. 3) v 41–51 klargör vad det innebär att Jesus är brödet från himlen. 4) v 52–59 innehåller ett förtydligande av innebörden i att äta brödet och dricka bägaren.

Vår text börjar (enligt den nya evangelieboken) mitt i det tredje avsnittet (v 41–51). Därigenom får vi med en del av den viktiga föregående kontexten. Texten avslutas sedan i och med noteringen om att detta skedde i Kafarnaums synagoga. Det nya textomfånget tar däremot inte med den efterföljande kontexten som talar om en del av Jesu lärjungars negativa reaktion. Större delen av avsnittet v 22–59 är framställd som en dialog mellan Jesus och judarna. Inom vår text är det först ett tal av Jesus (v 48– 51). Sedan kommer en notis om judarnas reaktion (v 52). Därefter följer Jesus svar (v 52–58) avslutat med en ramnotis.

Bakgrund I kontexten, avsnittet om bespisningen av de femtusen, skymtar något som kan ses som en viktig bakgrund till Jesu tal. I v 14f sägs att folkskaran uppfattade bespisningsundret som ett tecken på att Jesus var »Profeten som skall komma« och så vill de göra honom till konung. Jesus söker att korrigera detta genom att, då han kommande dag undervisar dem, tala om att det finns ett annat bröd som är helt annorlunda än det jordiska de tänkt sig.

Viktig är här folkets anspelning på mannat i öknen och citatet från 2 Mos 16. Detta ger Jesus anledning att tala om sig själv som det sanna brödet från himlen och göra detta genom att kommentera stället om mannat.

Händelsen som vår text beskriver saknar helt paralleller i synoptikerna. Inte heller denna undervisning om Jesus som livets bröd har någon parallell i synoptikerna frånsett viss parallellitet i nattvardstexterna. Se t ex Matt 26:26 där Jesus säger» Tag och ät, detta är min kropp«.

Den enda anspelningen på gammaltestamentliga tankar i vår text är de viktiga utsagorna om mannat »brödet som kommer ner från himlen«.

Verskommentarer V 48: Detta är ett av de sju »Jag är«-orden i Johannesevangeliet. Dessa utgör i detta evangelium anspelningar på Guds-namnet i Gamla testamentet. Jesus uttrycker att han är »livets bröd«. Brödet är i många kulturer ett uttryck för det mest nödvändiga för att upprätthålla livet. Versen bör läsas som »Jag är det bröd som ger liv«. Tidigare, i v 35, finns samma ord, medan v 51 har »Jag är det levande brödet«. Detta är ett bildspråk som förtydligar Jesu livgivande uppgift, något som också understryks i vår text.

V 49–51: Här sammanfattas det som sagts tidigare och för samtidigt in »att äta mitt kött«. Jesus för här bilden vidare genom att inte enbart tala om brödet utan om att äta detta bröd.

V 49–50: Jesus gör här en jämförelse mellan det bröd, mannat, som Gud en gång gav i öknen och det bröd som nu kommit ner från himlen. Den som åt mannat dog i alla fall; men inte den som äter det senare brödet.

V 51: Här proklamerar Jesus på nytt att han är brödet som kommit från himlen och att detta bröd skall ätas. Detta ätande skall resultera i evigt liv. Samtidigt förtydligar han att brödet är hans kött eller kropp. Denna proklamation utlöser enligt v 52 en djup oenighet bland judarna. Jesus griper in i denna dispyt genom att fortsätta sin framställning, v 53, och betygar (»sannerligen«) det han sagt tidigare. Han för här för första gången in orden »och dricker hans blod«. Genom detta blir anspelningen på den kommande nattvarden än tydligare. Uttrycket »mitt kött och mitt blod« kan också vara ett sätt att uttrycka Jesu hela personligheten.

V52: Jesus för in en ny konsekvens av detta nämligen att det eviga livet kommer till synes ge- nom »uppståndelse på den sista dagen«.

V 56: »förblir i mig och jag i honom«. Här anges på vilket sätt Jesu kött och blod verkligen är föda och dryck. Det hör, liksom i liknelsen om vinstocken, samman med det ömsesidiga förblivandet.

V 57: »den levande Fadern«. Detta uttryck finns endast här i NT. Jfr dock GT där Gud anges som »den levande« och i NT där det talas om den levande Guden. Jesus säger att han lever genom den levande Fadern och så skall den som äter honom leva genom den levande.

Då-budskapet

Hur togs detta budskap emot av samtiden? Av dem som lyssnade till Jesus i Kafarnaums synagoga? Vår text anger att det skapade en dispyt bland folket (v 52). Vad var det som var så diskutabelt? Även bland lärjungarna var det delade reaktioner. Enligt v 60 sade många av lärjungarna att Jesu undervisning var outhärdlig och enligt v 66 drog sig många av lärjungarna tillbaka och ville inte längre följa Jesus. Reaktionen hos de tolv är den motsatta: den ledde till en djupare bekännelse (v 68f).

De många måste ha fattat Jesu undervisning på ett bokstavligt sätt, att Jesus kallades det himmelska brödet gick väl an, men att äta detta bröd ... De tolv tycks ha sett mera till vad som låg bakom orden, nämligen att Jesus är Gud, uppenbarad bland människor; en Gud i vars gemenskap man får leva på ett nytt genomgripande sätt. Den avgörande punkten i hela detta sammanhang är ju att så nära införlivas med Jesus, förbli i honom, att det kan uttryckas i orden att äta och dricka honom.

Hur sedan de som läste Johannes återgivande av Jesu ord, om att han är bröd och vin, upplevde detta är nästa fråga. Givetvis påmindes de varje gång de delade brödet och vinet i nattvarden om dessa ord av Jesus och vice versa. Detta behöver inte innebära att de såg bokstavligt på detta förhållande, så att de såg en »realpresens«; så som judarna och de många lärjungarna gjorde enligt vår text och som då som konsekvens lämnade Jesus. Den första församlingen var, liksom de första lärjungarna, inte obekant med symboliska handlingar och bildligt tal.

Nu-budskapet

Vilket är då budskapet till oss idag? Texten har kommit att användas som redskap i olika diskussioner om nattvardssyn. Frågan är om vi ska gå till denna text med en tidigare formulerad syn på nattvarden för att finna belägg eller gå till texten för att där söka finna vad Jesus säger oss, vilket kanske leder oss till en nattvardssyn. Vi ser då att texten själv inte handlar om nattvarden eller nämner denna. Texten lär oss alltså inget om nattvarden om vi inte själva har med oss tidigare undervisning om nattvarden. När vi läser Joh 6 ser vi att Jesus undervisar om nödvändigheten att förbli i honom vilket är lika viktig för det andliga livet som brödet är för det lekamliga livet. När han talar om att han förblir i sina lärjungar påminns vi om ett sammanhang där detta blir synligt i konkret handling; nämligen vid Herrens bord, nattvarden. När vi delar brödet och vinet säger det oss att vi får dras in i och förbli i en så nära relation till Jesus att det kan uttryckas som att han införlivas med oss och vi med honom.

Predikan

Så några ord om predikan denna dag. Givetvis hålls det denna dag predikningar om brödet och dess livsnödvändighet; kanske med anspelning på Herrens bön »Giv oss idag det bröd vi behöver«. Liksom att man kan passa på att predika om nattvarden och dess välsignelser. Jag ser nödvändigheten av båda dessa predikningar, och många fler.

Det bärande budskapet i vår text är dock kallelsen att förbli i Jesus Kristus, att tro på honom, och att han förblir i oss. Det är alltså fråga om den nära, innerliga gemenskapen med Honom. En gemenskap som är så nära att man kan och måste ta till detta bildspråk, att äta och dricka.

-Roland Perhamn, Tro och liv 2005