Mika 7:1–6

Ve mig!
Det är som när frukten plockats
och den sista vinskörden är över:
det finns inga druvor att äta,
inga färska fikon för min hunger.
De trofasta är borta ur landet,
inte en ärlig människa finns kvar.
Alla ligger på lur för att mörda,
de vill fånga varandra i sina nät.
De är ivriga att göra det onda.
Stormannen fordrar gåvor,
domaren låter sig köpas,
den mäktige kommer med krav,
ja, allting blir förvridet.
Den bäste av dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en taggig häck.

Den dag dina väktare förkunnat är inne,
straffets dag har kommit,
nu drabbar förvirringen folket.
Tro inte på en vän,
lita inte på en förtrogen,
vakta din tunga inför kvinnan i din famn.
Ty sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor
och sonhustrun sin svärmor,
och en mans husfolk blir hans fiender.