Nyårsdagen (årg. 1)

I Jesu namn, Luk 2:21 (årg 1)

 Det är en kyrkoårstradition att inleda det nya kalenderåret i Jesu namn. Det betyder att Jesu namn är kyrkobesökarens ingång i det nya året. Det betyder att det är förkunnarens privilegium att proklamera att det nya året inte är ovisst eller utelämnat till allsköns krafter och makter utan inneslutet och omvårdat av vår Herre Jesus Kristus. Gudstjänstens anslag detta nya år 2006 är därför i Jesu namn.

 Inför texten

V 21 i Lukas andra kapitel finns insprängd mellan berättelsen om Jesu födelse och berättelsen om Jesus hos Symeon och Hanna i templet. Hela detta kapitel hos Lukas är kapitlet om Jesus som ung.

Exegeterna är oense i tolkningen om denna vers ska tillhöra det föregående, som Evans anser, eller fogas till berättelsen om Symeon och Hanna, som Fitzmyer och Geldenhuys ser som huvudspår.

Den Jesus som denna bibelvers presenterar är del av förbundet enligt 1 Mos 17: 1 1– 12, 2 1:4 och 3 Mos  12:3. Jesus omskärs enligt judisk sed. Det betyder att Jesus inkorporeras i Israels folk enligt Jos 5:2–9. Det man kan fundera över är vad som egentligen betonas i versen? Är det omskärelsen som äger berättarens tyngd, eller är det namnet Jesus?

Fitzmyer menar att Lukas betonar det märkliga namnet Jesus mer än själva omskärelsen. Geldenhuys förstärker detta resonemang men påpekar samtidigt att han i orden kring omskärelsen tänker in hela det nytestamentliga paradigmet med att Gud sände sin son i köttslig natur (Rom 8:3) i allt lik sina bröder (Heb 2: 17) och stående under lagen (Gal 4:4).

Om allt detta ryms i formuleringen »när åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken« blir kontrasten stor till fortsättningen »fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande«. Jesus betyder »Jehova frälsaren « och det övernaturliga utpekandet betonas med kvalificeringen av änglaärendet »innan hans mor blev havande«.

 Inför kyrkoåret

Inte alltid är text och tema samordnat i kyrkoåret. Ibland kan det rentav vara svårt eller omöjligt för predikanten att göra rättvisa åt både tema och text, då får man välja efter förstånd eller egen tradition och profil. Denna den första söndagen år 2006 är temat kanske viktigare än texten. Anslaget under årets första gudstjänstdag är möjligen överordnat den valda bibeltextens utläggning. Ändå ska vi inte underskatta möjligheterna att text och tema kan berika varandra och inte negligera det som under dagens tematik kan utvinnas och genereras från bibeltexten.

I Jesu namn är ett exklusivt och inklusivt tema. Det är exklusivt därför att det fokuserar ett enda namn som möjligt för välsignelse och skydd inför det nya året. Det är inklusivt därför att det adresseras till vem som helst som vill ta emot. Kanske är det på bristningsgränsen mellan det exklusiva och inklusiva som Jesu namn alltid bör presenteras. Bara i honom finns frälsning. Men denna frälsning erbjuds vem som helst som vill.

Inför ett nytt år står de flesta människor med minnen och erfarenheter av att vara människa och föresatser och kanske löften kring det nya och möjliga. Bibelversen fokuserar en pojke som omskars som alla andra gossebarn, och ett namn som hans mor fick av en ängel innan hon ens blev havande. På bristningsgränsen av vår existens fanns alltså denna pojke precis som vi finns på bristningsgränsen av vår existens när 2005 blir 2006.

En möjlighet att predika denna nyårsdag är därför att pedagogisera mottagandet av detta nya år i Jesu namn. Vad innebär det att lämna det gamla och gå in i det nya? Vad skulle det kunna vara att samla sina tidigare minnen och erfarenheter och sträcka sig mot föresatser och kanske löften? 

Inför predikan 

Jag tänker mig att Jesu namn fungerar exklusivt i en människas förråd av resurser och skydd. Att börja ett nytt år i Jesu namn är därför att förlägga sin omsorg och sin kontroll utanför sig själv. Det innebär föresatsen att inte vara sitt eget livs herre, utan se sitt liv som ett tjänande snarare än ett kontrollerande. En sådan positionsförflyttning kan ske i ett frälsningsögonblick som tonåring eller efter det att livet sakta och smärtsamt lärt oss att ingen av oss egentligen är sitt eget livs herre. Vi är alla till salu. Det kan vara omständigheter, marknadskrafter eller bara otur som vi skyller våra dagars färg på. Eller vi kan se vårt livs föreställning som överlåten till, i omsorg av, Jesu namn. Ett försök att med de vackraste ord som predikan erbjuder, och de skönaste kombinationer som liturgin tillåter, inleda de församlade gudstjänstbesökarna i denna positionsförflyttning är kanske denna årets första gudstjänsts stora nåd.

Hur sker då denna positionsförflyttning? Vad innebär det att börja i Jesu namn?

Bibelversens spänning mellan att Jesus i allt presenteras som människa och att han ägde ett namn som en ängel gett hans mor kan vara den pedagogiska språngbrädan in i tematiken.

I Jesu namn betyder att säga som det är om sitt eget liv. Det finns inget förljuget liv i Jesu namn. Det finns inga låtsasexistenser bland lärjungar. Det finns ingen bön som Jesus ber som säger att vi inte ska leva i den här världen, som människor i stort, utan Jesus ber att alla som lever i hans namn ska bevaras för det onda (Joh  17: 15).

En första vägvisning detta nya år kan därför vara att från predikstolen säga att ingen behöver ljuga eller låtsas om sitt eget liv.

En andra vägvisning kan vara att lämna det som varit i Jesu goda händer. Att äga en frälsare betyder att inte behöva bära sitt eget livs minnen och erfarenheter själv. Det handlar inte bara om att lämna i glömskans hav, utan om att få lägga det som varit i Jesu barmhärtiga händer, att lämna i bemärkelsen överlåta och en gång för alla frälsa det som varit från sitt eget förflutna. Just på denna bristningsgräns av mänsklig erfarenhet och änglabesök kan ett nytt år börja i Jesu namn.

Om sanningssägandet om det som är och lämnandet av det som varit är pedagogikens steg ett och två, så är överlämnandet av föresatser och framtid steg tre. Att gå in i detta nya år i Jesu namn är att tro detta namn om förvandlingens möjligheter. Denna tro är inom räckhåll för vem som helst var som helst. Det är trons stora inklusivitet. Vem som helst kan bli frälst. Ingen behöver leva sitt liv för sig själv. Ingen människa är färdig. Ingenting är nu vad det alltid måste vara. Inga dörrar är en gång för alla stängda. Jesus äger nyckeln till framtid inte bara en gång för alla utan nu och här.

Nyårslöften brukar vi ibland skämta om och mänskliga föresatser den första januari tenderar att bli till ironi och cynism i februari. Ett överlämnande i Jesu namn äger en annan potential. Det är just på bristningsgränsen av våra möjligheter som kristen tro lockar med änglabesök och övernaturlighet. Inte så att ett under eller mirakel banar väg för det omöjliga i princip, men så att gränsen av vår förmåga i verkligheten ligger i Jesu namn. Att frilägga detta trons perspektiv till hälsa och välbefinnande för lyssnare denna årets första dag måste vara Guds Ords tjänares stora och underbara uppgift.  

Runar Eldebo, Lidingö

(Texten, som här har redigerats något, har tidigare varit publicerad i Tro & Liv nr 6 2005)