Palmsöndagen (Markusserien)
Det här är en textutredning för Markusevangeliet 11:1–11 . En textutredning är en analys av en text som kan du kan använda för att förstå textens innehåll, hur den passar in i kyrkoåret och hur den kan användas i gudstjänsten.
Palmsöndagen Mark 11:1-11 (Markusserien)
Palmsöndagen har en tvilling i kyrkoåret, nämligen första advent. Intåget i Jerusalem sker på palmsöndagen i skuggan av ett kors; första advent kommer intåget i skuggan av den annalkande julen och barnet i krubban.
Berättelsen handlar om en vuxen människa på 33 år som rider på en åsna in i Jerusalem. Med facit i hand vet vi dessutom att han då bara hade en vecka kvar att leva. På första advent är det bara fyra veckor kvar till jul och under de veckorna får vi först höra om en vuxen man som sedan möter oss som ett litet spädbarn.
Både i advent och före påskveckan möter många som arbetar i kyrkan skolbarn. För skolbarn som vi möter i påskvandringar och julvandringar kan det här vara förbryllande. Särskilt i advent. Vi vill ju att saker och ting ska hända i kronologisk ordning. Först föds man, sen växer man upp och så avslutas livet. Källorna till berättelsen om Jesu liv, Nya testamentet, anger också den ordningen. De berättar om Jesu liv från födelse till död. Men även denna kronologiska ordning sker inom ramen för en tematisk uppbyggnad av evangeliet. I synnerhet är det fallet i Matteusevangeliets växling mellan tal och berättelser.
När vi firar de kristna högtiderna, advent, jul, påsk och pingst så faller händelserna inte alltid in i den kronologiska ordningen av Jesu liv. På palmsöndagen är följden av händelser dock mer logisk än i advent. Jesus rider in i huvudstaden, omgiven av anhängare och hyllad som konung. Därefter inträffar saker som gör att han fem dagar senare dör. Det som händer på palmsöndagen är dessutom en första anledning till att Jesus dör. Handlingen är så provocerande att den blir orsak till beslutet att röja Jesus ur vägen.
Tre dagar i stilla veckan
Markus ger oss en ganska noggrann redogörelse för på vilka dagar de olika sakerna inträffade under den första delen av det vi kallar för »stilla veckan«. Eftersom Markusevangeliet för övrigt inte har med så många bestämda tidsangivelser kan vi anta att just den här veckans händelser anses viktiga. Översatt till kyrkoårets tre första dagar i stilla veckan händer alltså följande saker:
Palmsöndag (11:1–11): Intåget i Jerusalem med åsnan och hosiannaropen.
Måndag (11: 2–19): En mycket märklig berättelse om hur Jesus fördömer ett fikonträd så att det aldrig mer skall ge frukt. Anledningen är att det inte fanns fikon på det just när Jesus var hungrig och ville äta fikon. Det var dessutom inte rätta tiden för fikon! Händelsen är inte bara ett uttryck för att Jesus var hungrig och irriterad och därför gav sig på ett oskyldigt fikonträd. (Jag har full förståelse för en sådan handling, tänk bara på vad vi vill göra med datorn när den krånglar!) Det är också en symbolhandling som pekar på folkets brist på fruktbara messianska handlingar. Därefter sker det berömda utdrivandet av dem som sålde och köpte i templet.
Tisdag (11:20–13: 37): En mycket händelserik dag. Jesus diskuterar med överstepräster, skriftlärda, fariséer och Herodesanhängare en mängd olika ämnen, bland annat Jesu fullmakt, skatt till kejsaren, uppståndelsen och kärleksbudet. Han hinner också med att besöka templet och tala om de eskatologiska frågorna. Detta hårda dagsprogram har gjort att en del bibelutläggare har ifrågasatt att allt detta skedde på en dag. Men det kan ju också vara så att händelser som inträffat tidigare under Jesu liv har hamnat här eftersom de på ett särskilt sätt behöver ses ifrån det perspektiv som Jesu kors ger.
Intåget i Jerusalem
Berättelsen om intåget i Jerusalem är återgivet av alla fyra evangelisterna. Uppfattningen om vilken historisk verklighet den återspeglar varierar från dem som ser berättelsen som en Messiaslegend skapad av urförsamlingen till dem som hävdar att den ganska exakt återger ett historiskt händelseförlopp. De olika detaljerna i evangeliernas skildringar visar evangelisternas teologiska budskap, men det finns starka skäl för att det är en verklig händelse som här berättas. Det är inte heller osannolikt att Jesus själv arrangerade det hela för att på så sätt väcka tankarna på hans messianska uppdrag. Jesus hade dessutom vänner i trakten, vilket gjorde det möjligt för honom att låna en åsna.
Åsnan ansågs vara ett messianskt riddjur. Den direkta hänvisningen till Sak 9:9 (som finns hos Matteus) saknas i Markusversionen, men uttrycket »en som ännu ingen har suttit på« kan ju referera till Sakarjas ord »en ung åsnehingst« (Sak 9: 9). Jämför orden »som står bunden där« med orden »han binder sin åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid rankan« (1 Mos 49:11), vilket av vissa rabbiner tolkades som en messiansk utsaga ( Bertil Gärtner).
Människorna runt Jesus hyllade honom med att ropa »Hosianna«. Det är hämtat från Ps 118:25–26 där det var ett liturgiskt rop och dess grundbetydelse en bön om hjälp. Samtidigt som det är en lovsång till den på en åsna ridande Messias så är det också ett frälsningsrop. Nöden var stor och förtrycket tungt och det fanns en stark längtan efter befrielse. De som såg Jesus rida in i Jerusalem såg i honom ett hopp om förändring. Intåget i Jerusalem var en demonstration för det som Messias skulle åstadkomma och som människor längtade efter: de fattigas glädje, fångarnas befrielse, de blindas syn och ett nådens sår från Herren för att anknyta till Jesu programförklaring i Luk 4: 16–21.
Den sista versen i texten säger att Jesus gick till templet och »när han sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv eftersom det redan var sent«. Här ges vi intrycket att Jesus var turist i Jerusalem. Han kom till staden, gick runt och tittade och sedan på kvällen när han var trött gick han till det hem han gästade för att sova för att nästa dag gå tillbaka utvilad. När jag läser detta undrar jag om Jesus hade några bestämda planer för påskveckan i Jerusalem. Visste han, när han med trötta fötter återvände till Betania på söndagskvällen, att han nästa dag skulle väcka stor uppståndelse genom att bete sig våldsamt i själva templet, riva omkull bord och stolar, köra folk på porten och tvinga dem att lämna kvar köpta varor? Visste han att han två dagar senare skulle sitta i templet och titta på när människor lade pengar i offerkistorna och kommentera hur mycket de lade ner där? Visste han på söndagskvällen att han på tisdagen skulle undervisa om templet och dess eskatologiska roll? Och visste han att han efter ytterligare några dagar skulle dömas till döden? Vilka tankar fanns hos Jesus den dag han red in i Jerusalem?
Människorna runt honom hade säkert alla sina egna tankar om vad Jesus gjorde. Troligen är det så, som Bertil Gärtner säger, att Markus låter Messiashemlighetens slöja ligga kvar över Jesus även här. Jesus agerar som den Kristus han är, men ingen ser det. Jag tror att Jesus själv i det här läget var medveten om sin roll som Kristus, men jag tror inte att han var säker på hur varje steg skulle tas den närmaste tiden. Han följde sin inre kallelse, men var inte säker på vart den i detalj skulle leda honom. Människorna som följde Jesus förstod inte den djupa innebörden i Jesu uppdrag. De kommande dagarna skulle leda till både stora omprövningar och nya insikter.
Predikan
Den homiletiska utmaningen på palmsöndagen tror jag kan bestå i att vi inte genast tolkar berättelsen med facit i hand. Det kan vara på sin plats att vara på den nivå som lärjungarna befann sig. De såg Jesu roll i de stora händelserna att skapa fred och rättvisa. Den betydelse hans död och uppståndelse skulle ha förstod de ännu inte. När vi ser messianska demonstrationer i vår tid, så ser vi Jesus i dessa. När vi ser det som är rätt och sant manifesteras, kan vi se Jesus i dessa. När människor ber om hjälp finns Jesus mitt bland dem. De goda handlingarna som uttryck för människors längtan är ett möte med Messias som rider in i Jerusalem. En djupare förståelse av vem Jesus är får vi först när vi följt med till den sista måltiden, Getsemane och Golgata. Men där är vi ännu inte.
Predikan på palmsöndagen detta år kan även inleda stilla veckans läsningar enligt min beskrivning ovan av händelserna söndag till tisdag. På onsdag kan 14: 1–10 läsas och på torsdag läses 14:12 och framåt.
-Åke Jonsson, Tro och liv 2005
Detaljer
- Kategori
- Textutredning
Lämpliga söndagar & helgdagar
Palmsöndagen (Markusserien) passar särskilt bra dessa söndagar och helgdagar. För de dagar som är markerade med en stjärna ingår materialet i vår särskilt utvalda lista.