Gudstjänstwebben

Palmsöndagen (Matteusserien)

Det här är en textutredning för Matteusevangeliet 21:1–11 . En textutredning är en analys av en text som kan du kan använda för att förstå textens innehåll, hur den passar in i kyrkoåret och hur den kan användas i gudstjänsten.

Vägen till korset, Matt 21:1–11 (Matteusserien)

 Jesu ankomst till Jerusalem innebär att hans galileiska tjänst och resan till Jerusalem avslutas. Allt som nu återstår är händelserna som sker i Jerusalem. 

Denna perikop, som beskriver hur Jesus kommer till Jerusalem, utgör en blandning av sanning och ironi. Å ena sidan så välkomnas Jesus som den han i sanning är, nämligen Davids son, Israels Messias. Å andra sidan är det precis detta som folket senare kommer att avvisa honom för. För stunden får dock Jesus folkets hyllning. Men när han längre fram visar att han inte är den Messias som de hade föreställt sig, vänder sig folket mot honom. Paradoxalt nog utgör således deras hyllning av honom som Messias grundbulten för de anklagelser som sänder honom till döden på korset.

Verstolkning V 1: I Sak 14:4 kan man läsa hur Gud står vid Oljeberget när de eskatologiska löftena infrias. Kanske är det därför som det är just från Oljeberget som Jesus tas upp till himlen och det är till samma plats som han skall återkomma när tiden är inne. Att Oljeberget är denna perikops utgångsplats kastar således ett eskatologiskt ljus över Jesu intåg i Jerusalem.

V 2–3: De instruktioner som Jesus ger till de två lärjungarna kan innebära två saker: instruktionerna visar Jesu kungliga auktoritet, och intåget i Jerusalem är en symbolisk händelse där gt:s profetior om Messias går i uppfyllelse.

Utifrån Sak 9:9 gjorde den rabbinska litteraturen åsnan till ett »messianskt« djur som skulle användas av Messias. Denna förståelse hade sin bakgrund t ex i att åsnan användes av kung Salomo (1 Kung 1:33) när denne använde Davids åsna för att rida till Gichon för att smörjas till kung (se även 2 Sam 18:9, 19:26). Att rida in i en stad på en åsna sågs alltså som en ceremoniell handling och en bekräftelse på kungavärdighet.

V 3: Frågan om vem Herren avser i denna vers har diskuterats livligt. Åtminstone tre olika synsätt finns: det handlar om Gud själv; det handlar om åsnans ägare (som i så fall finns med i Jesu följe); eller det handlar om Jesus själv. Den sistnämnda tolkningen är troligast. Den messianska åsnan tillhör Jesus eftersom han är Messias som återtar Adams herreskap över djuren (1 Mos 1:26–31).

V 4: För att profeten Sakarjas ord skall stämma överens med Jesu intåg i Jerusalem och för att Sakarjas profetia ska fullbordas (Sak 9:9) förbereder Jesus själv sin ankomst. På detta sätt uppfylls allt. Det är helt klart att Sakarjas ord beskriver att den messianske kungens ankomst kommer att ske i ödmjukhet. Därför rider inte Jesus in i Jerusalem som erövraren på sin vita springare, utan som tjänaren på sitt lastdjur. Så kommer han också för att tjäna och för att komma med budskap om fred och inte för att föra krig (Sak 9:10). Att Jesus väljer att rida in på en åsna gör honom dock inte till en enkel man av folket, utan pekar ut honom som en furste vars agenda inte är att erövra utan att komma med frid och fred.

V 5–6: Hänvisningen till Sak 9:9 gör det klart att Jesus i sanning var det som han uppmanade andra att vara, nämligen ödmjuk (Matt 5:5). Dotter Sion hänvisar här till invånarna i Jerusalem som skulle höra ordet som talades till dem och välkomna sin kung.

V 8: Trots att kungen rider in i staden på en åsna och på detta sätt visar att han är ödmjuk, så för den stora folkmassan honom in i staden som det anstår en kung. Folket bereder Jesu väg dels med sina egna kläder (se 2 Kung 9:13) och dels med kvistar från träden. Kläderna representerar människan som har burit dem och att lägga sina kläder under en annan människas fötter innebär att man underkastar sig denna person.

V 9: Pilgrimerna som gick före och efter Jesus utgör en form av kunglig procession (se Ps 118:27) och deras upprepade ord proklamerar Jesus som den messianske kungen. Ordet Hosianna betyder »fräls/rädda nu« och blev ett vanligt liturgiskt uttryck med innebörden »Gud fräls/rädda« eller »lovad vare«. Eftersom uttrycken följs av en dativform bör betydelsen bli »lovad vare Davids Son«, samt »lovad vare (han som är) i höjden«. Uttrycket är hämtad från den hebreiska texten i Ps 118:25. Denna psalm talar om den kommande eskatologiska frälsningen (i folkets tanke med nationalistiska/ politiska implikationer), vilket gjorde den användbar just vid detta tillfälle. Folket hyllar arvingen till Davids tron, han som ska komma med det rikets välsignelser.

V 10–11: Jesu intåg i Jerusalem tvingar fram frågan om vem Jesus i sanning är. Svaret, att Jesus är profeten från Nasaret, förbereder Jesu profetiska handling i nästa perikop, samt utökar folkets förståelse av vem Jesus är (han är inte enbart Davids Son). Trots detta har inte folket på långt när förstått innebörden av Jesu kungavärdighet och vilket rike det är som han är hans.

Textens innebörd

Texten gör Jesus till Messias, dvs den eskatologiska kungen, herre över djuren (v 3), samt profet (v 11). Detta innebär att perikopen framförallt visar på Jesu eskatologiska kungavärdighet. Folket förstod dock inte att det var deras kung och frälsare som kom till dem, eftersom de trodde att den messianske kungen skulle komma i makt och ära för att störta den romerska makten och etablera en fri Israelisk nation. Jesu rike är dock inte begränsat av vare sig tid eller rum, utan är ett universellt rike som tränger undan mänsklighetens sanna fiende (Satan) och gör upp med mänsklighetens sanna problem (synden) och syndens konsekvenser (döden). Därför kom inte Jesus till dem som en erövrare och jordisk furste utan ödmjuk som en tjänare för att lägga ner sitt eget liv för mänsklighetens upprättelse.

Inför predikan

När jag läser denna text är det främst en fråga som återkommer till mig. Den handlar om hur jag tar emot Jesus som kung i mitt liv och hur vi tar emot honom som kung i vår församling. Nog vill vi vara som folket som lägger ner sina kläder, sitt jag, under Jesu fötter och nog vill vi förbereda Jesu väg genom att hylla honom. Men trots aldrig så goda intentioner händer det att vår bild av honom skiljer sig från hans sanna jag, vilket bidrar till att vi också står där med frågan »Vem är han?«, när han precis besöker oss.

Därför skulle mitt fokus i predikan vara Jesus, Kungen som kommer till oss. Ett sätt att göra Jesu bild klarare för församlingen är att låta ett par, tre medlemmar i församlingen vittna om ett möte med Jesus som gjorde deras bild av Jesus mer fullständig.

-Niclas Wiktorell, Tro och liv 2004

Detaljer

Kategori
Textutredning

Lämpliga söndagar & helgdagar

Palmsöndagen (Matteusserien) passar särskilt bra dessa söndagar och helgdagar. För de dagar som är markerade med en stjärna ingår materialet i vår särskilt utvalda lista.

Börja planera gudstjänster med Gudstjänstwebben

Ett konto på Gudstjänstwebben är helt gratis.

Skapa konto