Psaltaren 86 - Fastlagssöndagen

Kung David hamnade med jämna mellanrum genom hela sitt liv i extremt farofyllda situationer – under sina unga år i kamp med både lejon, björn och jätten Goliat, i medelåldern som ledare för ett rövarband på flykt undan kung Sauls soldater, och till slut som en gammal sliten krigare på slagfältet. Därför är det svårt att utifrån textinnehållet i psalm 86 fastslå när David skrev den.

I skrivandets stund upplever David tydligen en direkt överhängande livsfara, men också en sådan nöd att han bekänner sig som svag och fattig. Är det den flyende David i en grotta som ber utifrån att han är rädd och svag? Eller är det den mäktige kung David som trots rikedomen i sitt palats ändå känner sig fattig och tom i själen efter sveket mot vännen Uria? Kan det vara den åldrande David som 40 år efter att han blev smord till kung snopet måste lämna sitt palats genom bakdörren för att sonen Absalom har störtat honom?

Att vi inte riktigt kan veta detta, gör att Davids rop om hjälp från Gud i psalm 86 blir en bön för oss alla och under livets olika skiften. Psalmen avslöjar också vilken förtrolig, djupt förankrad och innerlig förtröstan som David har till Gud. Han vet att Gud är god, förlåtande och stor i nåd. Han vet till och med att Gud kommer svara på hans bön.

Men parallellt med denna välsignade visshet om bönesvar, innehåller bönen paradoxalt nog även en tydlig desperation, ett akut behov om att verkligen få Guds omedelbara uppmärksamhet. David vill nästan övertyga Gud om att han kan hjälpa genom att beskriva hans förmåga. David vädjar till Gud att förbarma sig över honom och vända sitt öra till honom. Just detta är en mycket kort men vacker formulering: ”Herre vänd ditt öra till mig”.

Personligen tror jag det uttalandet är orsaken till att man senare väljer Lukas 18 som evangelietext för fastlagssöndagen. Den blinde mannen vid vägen utanför Jeriko ropar högre och högre om att ”Davids son”, Jesus, ska förbarma sig över honom. Till slut vänder Jesus sitt öra till mannen och frågar: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Just denna fråga verkar också David längta efter i psalm 86.

Som vid så många andra tillfällen i Davids psalmer kommer helig ande över honom ett stycke in i texten, och han blir profetisk och talar om saker som ska hända i framtiden: att alla jordens folk ska komma och tillbe Herren och ära Hans namn. Det är något som vi idag får leva i uppfyllelsen av. Visst är det fantastiskt och nästan otroligt att detta till stor grad har skett! Låt oss förundras över att vi är bland dem som kan konstatera detta och med förnyad förtröstan också stämma in i bönen:

Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.

Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.