Psaltaråren - Trettondagen

Det är något speciellt med trettondagen som jag har kommit att älska. Förlängningen på julen, känslan av att lugnet och friden fortfarande vilar över hemmet, och så löftet … För över den här dagen vilar också en slags majestätisk storhet, ett löfte och en röst som genljuder genom historien in i vår tid. Vid trettondagen påminns vi om berättelsen om de österländska stjärntydarna som kommer med sina gåvor för att hylla Jesus. Dessa rika män symboliserar makt och välfärd, men också andra religioner och kulturer.

De kommer inte ur den judiska kulturen med dess berättelser och Messiasförväntan – de representerar ett annat folk och en annan tro. Trots det visar skildringen av deras möte med Jesusbarnet att de ser och förstår något som andra ännu inte har förstått. De har sett en stjärna lysa, klarare och starkare än något annat, och det har tänt ett hopp i dem. Av tecknen förstår de att en kung har fötts och utan att veta vad de ska möta går de mot ljuset med ärendet att hylla den vars storhet de anat.

Vid trettondagen breddas julens berättelse och visar att det inte bara är de fattiga, herdarna och änglarna som ser Jesu storhet, utan att berättelsen om hans födelse är ett glädjebudskap för alla folk. Alla. Det fascinerande är att det, som så ofta i evangelierna, är de ”utanför” som först förstår vem Jesus är och blir de första att hylla honom. Judarna, de skriftlärda och fariséerna, som kan profetiorna och skrifterna verkar däremot inte alls vilja begripa vad som sker.

Och kanske har också vi ibland lätt att missa vad det faktiskt är som sker framför våra ögon den där julen: att Gud själv blir människa och i sin storhet och majestät kliver rakt in i en skitig mänsklighet. Kanske behöver vi ibland se Kristus genom linsen av andra människor, de vars liv på riktigt blir förvandlade. De som är öppna, behövande och mottagliga. De förstår storheten!

I psalm 72 beskriver Salomo en rättfärdig kung. Psalmen är i grunden en bön för en kung som ska regera med rättvisa och omsorg om de svaga och fattiga. En kung som ser de utstötta och marginaliserade och som kommer med frihet, kärlek och upprättelse. I Jesus ser vi den fullkomliga uppfyllelsen av detta ideal. Han är kungen som inte bara tar emot gåvor, utan som själv ger det största av allt: sig själv. Hans kors, som kan tyckas vara en plats av svaghet och nederlag, blir i själva verket tronen där Guds härlighet lyser fram. Vid trettondagen får vi påminnas om den storheten och tillsammans med stjärntydarna hylla honom. För Jesus är den kung vars stjärna lyser starkare än någon annan och vars budskap och liv vittnar om goda nyheter – för alla.