Psaltaren 104 – Pingstdagen

Redan i skapelsens början, när Gud gör himmel och jord med allt de rymmer, så står det om hur Guds ande är närvarande. Den svävar över vattnet, fyller jorden med liv och andas in i människan när hon formas. Det är som att skapelsen endast är hård, livlös materia tills Gud andas sin ande in i den och fyller den med liv. Då framträder färg, skönhet och fulländning. När Guds ande tar plats i det skapade får saker sin rätta plats och fylls med mening. Ordning uppstår ur kaos.

När vi sedan följer Bibelns berättelser upprepas detta mönster, och anden beskrivs ständigt som den som skapar och ger liv, rustar människor till tjänst och ger Guds folk det de behöver. Vi ser det genom Gamla testamentet, genom Jesu liv och inte minst i Apostlagärningarna då den helige ande utgjuts på pingstdagen. Anden ger lärjungarna en ny frimodighet och ett förnyat hopp till att våga stå upp för sin tro och sprida glädjebudskapet om Jesus vidare ut över världen. Det som på ytan ser dött och hopplöst ut får nytt liv. Det är Anden som gör det möjligt.

På samma sätt får du och jag än idag ta emot av Guds livgivande ande. Det är inte ovanligt att vi upplever perioder eller situationer i våra liv då det känns kört. Då vi ser på världen, omständigheterna eller utmaningarna vi står inför och fylls av hopplöshet och missmod. Det är mänskligt, och även Bibeln vittnar om dessa perioder då vår själ fylls av oro och mörker och det känns som att vi går under. Men Guds ande är ständigt i rörelse, skapande och livgivande. Gud vill få blåsa nytt liv in i dig och i de mest mörka sammanhang: förnya din styrka, ge dig mod för en dag till, fylla vår värld med färg och skönhet och skapa ordning i kaos.

Idag får du andas ut din oro, andas in Guds frid.
Andas ut din fruktan, ta emot Guds ande.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder.