Psaltaren 65 – Andra söndagen efter trefaldighet

Vad ska jag göra med allt som skaver i livet? Det som behöver förlåtas, lämnas och hitta fram till Guds eget hjärta måste ha en väg som når hela vägen fram.

Lovsång och tillbedjan skapar i sig själv en tro på den Gud som alltid är närmare än vi tror. Oavsett livssituation finns en möjlighet att sträcka sitt tyngda, sköra och tvivlande liv i lovsångens riktning. En del av oron ger vika när hjärtat ger sig hän. Något större än vi själva förstår ryms i ord som är adresserade till den ende som helt förstår, vet allt och ser mitt liv genom ögon som älskar och vill väl. Alltid väl.

Så tystna inte om än orden känns fattiga eller redan sagda alltför många gånger. Genom Jesu död och uppståndelse är vägen öppnad till den förgård som psalmisten nämner. Du är inbjuden. Med allt vad du är och har. Ta ut svängarna, dansa barfota på stengolvet, sträck ut dig i tillbedjan och lita på att du är hemma. Hos Gud. Mottagen och älskad med allt det du är. Ja, du är inbjuden till det allra heligaste, in i Guds egen närvaro. Också med allt du fram till nu har burit som skavt och tyngt dina steg och tystat din lovsång. Så ta av dig skorna, sätt ner ryggsäcken som tynger och öppna för den kärlek som förlåter, försonar och skapar rum.