Septuagesima (årg. 3)

Nåd och tjänst, Matt 19:27–30 (årg. 3)

Söndagens evangelietext tillhör ett större textsammanhang som för ett samtal kring de hushållsregler/hustavlor som var vägledande för familjerna på urkyrkans tid.(1) Dessa regler behandlade främst fyra olika områden:
1) Förhållandet mellan man och kvinna.
2) Relationen mellan föräldrar och barn.
3) Ordningen mellan herrar och slavar.
4) Förvaltandet av familjens tillgångar.(2)

Hustavlorna var tänkta att reglera varje enskild familj och vi finner dem på flera olika ställen i Nya testamentet. Hustavlor är inte något specifikt kristet, utan var regler som gällde i samhället. Den grekisk-romerska världen ansågs vila på stabila, hierarkiska och trygga familjer. Om varje enskild familj hade en stabil uppbyggnad, skulle det i sin tur borga för ett stabilt samhälle. En familj som inte anpassade sig till den rådande ordningen ansågs samhällsomstörtande och riskerade därmed repressalier(4). Det var med andra ord viktigt för de Kristna att anpassa sig till det omgivande samhällets syn på familjens uppbyggnad för att garantera den egna existensen.

Inför texten

När Matteusevangeliet låter oss ta del av Jesu undervisning kring hustavlorna är äktenskapet det första som tas upp.(5) Det givna i en judisk kontext var att en man skulle gifta sig med en kvinna.(6) Men Jesus är i det närmaste samhällsomstörtande, då han påstår att äktenskapet inte är något självklart eller givet val. För Jesus är det lika bra eller kanske snarare bättre att välja bort tvåsamheten för himmelrikets skull. Jämför gärna med Paulus funderingar kring äktenskapet.(7)

Sedan följer en berättelse som handlar om föräldrar som kommer med sina barn till Jesus. Lärjungarna reagerar direkt och motar bort barnen. Men Jesus påminner dem om hans tidigare undervisning: att himmelriket tillhör sådana som de.(8) Samhällets norm är att barnen ska lära av föräldrarna,(9) men Jesus vänder upp och ner på perspektivet och säger att en människa måste omvända sig och bli som barnen om hon eller han ska komma in i Guds rike.

Det tredje området som hustavlorna reglerar är förhållandet mellan herre och slav. Under vandringen upp till Jerusalem berättar Jesus att Människosonen ska lida, dö och uppstå.(10) Då kommer Sebedaios-sönernas mor tillsammans med sina söner och ber Jesus om ett löfte: att hennes båda söner ska få sitta på höger och vänster sida om Jesus i hans rike. Men det finns ingen sorg hos lärjungarna över Jesu svåra framtid, de är istället fyllda med högt ställda förväntningar på den egna utdelningen efter Jesu uppståndelse. Men Jesu svar är kärvt: Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag skall dricka? Sedan samlar Jesus ihop sina lärjungar och berättar om tjänandets väg. Matteusevangeliet poängterar att Människosonen är sänd av Gud för att befria sitt folk och hela världen.(11) Jesus har kommit för att ge sitt liv till lösen för många, med det är endast möjligt för den som avstår sin makt och går in i ett förbehållslöst tjänande av andra. Det är bara den som ger upp allt i kärlek till världen,(12) som kan anförtros uppdraget att döma och befria folken.(13)

Förhållandet till våra tillgångar, den fjärde punkten i hustavlorna, tas upp i berättelsen om den unge mannen och liknelsen om vingårdsarbetarnas lön.(14) Den unge mannen kommer till Jesus för att få reda på hur han ska leva för att få evigt liv. Jesus svarar att han ska hålla budorden. Den unge mannen har följt budorden, men han anar att det är något mer som fattas honom. Jesu svar är även denna gång omstörtande och upprörande utifrån samtidens sätt att se på förvaltandet av sina tillgångar: Om du vill bli fullkomlig, sälj allt du har och ge åt de fattiga. En trolig förståelse av ordet fullkomlig är att man ska gå in i en fullständig lydnad under budorden. I den lydnaden är det endast relationen till Gud och nästan som är intressant, rikedomen har inget värde om den inte används till människors verkliga behov. Det berättas att den unge mannen går bedrövad bort från Jesus för han ägde mycket. Han insåg att han inte kunde gå in i den totala lydnaden. Han värderade sin egen rikedom högre än kärleken till Gud och sin nästa.

Jesus konstaterar att det är riktigt svårt för en rik att komma in i Guds rike, ja i praktiken omöjligt. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Ännu en gång blir lärjungarna bestörta över Jesu undervisning och de utbrister: Vem kan då bli räddad? Jesus svar är att det omöjliga är möjligt för Gud. En öppning i texten för alla oss som redan följt med den rike mannen på hans bedrövade vandring bort från Jesus.

Men konversationen svänger snabbt och nu är Petrus helt plötsligt trosviss (istället för bestört): Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss? Det är spännande att följa lärjungarnas kast från total överraskning, oförståelse och rädsla inför Jesu undervisning till deras fullständiga tro på att de är ett med Jesu liv och hans undervisning. Jesu svar överraskar: När Människosonen sätter sig på härlighetens tron ska lärjungarna sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Lärjungarna ska få lön för sin möda, de ska till och med få ett stort förtroende och vara med och döma sitt eget folk. Men vägen dit är lång och de måste i så fall följa sin mästare in i tjänandet.(16) Bara den som ger sitt liv i kärlek för andra och som tjänar utan baktankar kan döma rättvist. Men förutsättningen för lärjungarnas dömande är Människosonens återkomst. Det är Jesus som kommit för att tjäna och ge lösen för många(17) och lärjungarnas roll på domens dag är klart underordnad den store domaren.(18) Sedan öppnas texten och vi bjuds alla in i erbjudandet att lämna hus och åkrar. Att lämna vår familj, bröder, systrar, mor, far och våra barn (uppvuxna med eget ansvar får vi anta). Var och en som är beredd att ge upp sin egen välfärd för Jesu skull ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Uppoffringen i denna världen är inget i jämförelse med den belöning som ges av Människosonen. I Matteus lista över det som kan lämnas nämns varken hustru eller man, vilket stämmer väl överens med Jesu argumentation om äktenskapet.(19) I Lukas version finns inte något sådant hänsynstagande, hustrun finns med i listan över det som kan lämnas för Guds rikes skull.(20) En annan skillnad är att Matteus är lite kärvare än Markus och Lukas. Markus erbjuder ett motsägelsefullt välstånd mitt i förföljelser,(21) en dubbelhet som Matteus undviker genom att förlägga all sin belöning till den kommande tiden. Lukas utlovar mångdubbelt igen redan i den här tiden och sedan evigt liv.(22) Jesus sammanfattar sedan med orden: Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist. De tillsynes fattiga kan bära på dolda rikedomar samtidigt som det finns rikedom som inte har något värde i det långa loppet.

Liknelsen om vingårdsarbetarnas lön är en förstärkning av Jesu undervisning om att lämna allt och ta tjänst i Guds rike helt utan tanke på egen förtjänst.(23)

Avsnittet om hustavlorna avslutas med en underberättelse i vilken Jesus helar två blinda människor. Och på samma sätt som Jesus gav dem synen tillbaka vill han öppna våra ögon så att vi ser på våra relationer och våra tillgångar ur Guds perspektiv.

Inför kyrkoåret

Söndagens tema är nåd och tjänst. Evangelietexten passar väl in i temat, då den är en text som talar om ett tjänande som ytterst vilar på Guds nåd. Även om nåden kläds i en kärv förpackning skiner den igenom. Ytterst är det Jesu död och uppståndelse som leder till lösen för många. Det finns ingen som förtjänar det eviga livet. Det är en oerhörd gåva från livets Gud, som gör det omöjliga möjligt.

Episteltexten från Filipperbrevet passar som hand i handske till evangelietexten.(24) Paulus har omvärderat sitt liv. Det som en gång var betydelse fullt för honom har bleknat i mötet med Kristus. Han inser att det inte längre är lagen som ger rättfärdighet utan tron på Jesus Kristus. Paulus håller fortfarande lagen högt och strävar efter att uppfylla den. Men han poängterar att han inte klarar det, han är inte fullkomlig, men han vill göra det goda som lagen talar om.

Matteus och Paulus har samma poäng. Lagen är god och eftersträvansvärd, men det eviga livet med Gud ges inte genom lagen, utan genom tron på Jesus Kristus och i efterföljelsen av honom.

Den gammaltestamentliga texten är hämtad från apokryfen Salomos vishet.(25) Den knyter an till temat nåd och betonar att Guds gränslösa och ovillkorliga kärlek gäller allt och alla! Den säger dock inget om tjänsten i Guds rike. Psaltarpsalmen(26) är en bön om att få vandra i Guds sanning. Den innehåller en önskan om att göra det goda, att hålla fast vid Guds förbund och leva efter buden. Den är samtidigt realistisk i sin syn på de egna tillkortakommandena och hoppet står till Guds godhet, trofasthet, förlåtelse och nåd. Psalmen stämmer väl in på temat.

Inför predikan

En möjlighet är att utgå ifrån det stora textsammanhanget om hustavlorna och Jesu sätt att vända upp och ner på de för sin tid givna föreställningarna kring relationer och tillgångar. I den resan är det möjligt att fundera över vårt sätt att förhålla oss till andra människor och till våra tillgångar/rikedomar. Är Jesu perspektiv utmanande för vår föreställningsvärld om hur ett sunt liv ska levas? Är Jesu perspektiv möjligt? Predikan mår bra av Jesu utmaning, samtidigt som vi vågar ställa relevanta frågor som väcks av en kärv text.

En annan utgångspunkt kan vara att utgå ifrån meningen »Många som är sist skall bli först«. Utifrån den frågeställningen kan predikan fundera över livets verkliga värden. Vad innebär ett lyckat liv? Och hur lever vi värdefulla liv som består? Att ge upp sitt liv och offra allt är inget gott i sig.(27) Det finns alltid risker för den som talar om tjänande och slaveri i glorifierande termer. I vår värld finns det många »herrar« och »kungar« som styr och ställer för egen vinning. Samtidigt finns det allt för många »tjänare« och »slavar« som lider under tyranner i ett osunt tjänande som de måste befrias ifrån. Talet om tjänande behöver ske på ett sådant sätt att det leder till befrielse för alla.

En något annorlunda infallsvinkel skulle kunna vara att tala om tjänandets storhet. Om viljan att leva ett liv i kärlek till andra. Efterföljelsen handlar inte om försakelse i första hand, utan om en vilja att växa i tro och tillit till andra människor och Gud. Försakelsen är i sig ingen uppoffring då alternativet ger ett rikare liv. Enkelhet, närhet och kärlek skulle kunna vara ord att tala/meditera kring.

Ett fjärde spår är att följa lärjungarnas ambivalenta hållning till Jesus. Å ena sidan förstår de sig inte alls på Jesus och hans ständiga ifrågasättande av de givna samhällsreglerna. Å andra sidan anser de sig vara ett med Jesus och hans budskap. Lärjungarnas ambivalens, frustration och förtjusning är även vår ambivalens inför Jesus. Att lyfta fram den till igenkänning och utmaning skulle kunna vara befriande och berikande.

-Magnus Hesselstrand, Tro och liv 2011

1. Matt 19:1–20:34, Donald Hagner, Matthew 14–28 (W B C 33B ) s 542, Charles H Talbert, 2007: Ephesians and Colossians (Paideia Commentaries on The New Testament) s 231–232.
2. Talbert, s 231–232.
3. Ef 5:21–6:9, Kol 3:18–4:1 & 1 Petr 2:11–3:12.
4. Andrew T Lincoln, 1990: Ephesians (W BC 42) s 358 för en vidare diskussion och fördjupning se Pheme Perkins, Interpretation s 51–50,Peter O ́Brien, Colossians and Filemon (W BC 44) s 214–219 & Ralph P Martin, Interpretation s 73 & 128–129
5. Matt 19:1–12.
6. 1 Mos 2:24.
7. 1 Kor 7:1–11.
8. Matt 18:1–5, Matt 19:13–15.
9. Till exempel Ords 2:1, 3:1, 4:1–4.
10. I Matt 20:17–28 tas förhållandet mellan herre och slav upp.
11. Matt 28:18–20.
12. Matt 5:43–48.
13. Till exempel Matt 25:31–46, jfr gärna med Upp 5:1–9.
14. Matt 19:16–20:1–16.
15. Charles H Talbert, Ephesians and Colossians, (Paideia Commentaries on the New Testament) s 236.
16. Matt 20:22–27.
17. Matt 20:28.
18. Matt19:28.
19. Matt 19:9.
20.Luk 18:29.
21. Mark 10:30.
22. Luk 18:30.
23. Matt 20:1–16.
24. Fil 3:7–14.
25. Salomos vishet 11:22–26.
26. Ps 25:4–11. 27. 1 Kor 13:1–3.