Söndagen efter nyår (årg. 2)

Guds hus, Mark 11:15–19 (årg 2)

Denna text om när Jesus rensar (eller renar) templet är hett stoff. Här blir det verkligen tydligt, om vi inte insett det ännu, att evangeliet har en politisk karaktär. Guds hus är en speciell plats som är avsedd att finnas till utifrån ett speciellt syfte: att vara ett bönens hus för alla folk.

Inför texten

Berättelsen lokaliseras till templet i Jerusalem. Närmare bestämt utspelade sig detta troligtvis i en pelarhall vid tempelområdets sydsida. Bakgrunden till vad som hände handlar om att alla som skulle köpa offerdjur var tvungna att växla till sig speciella mynt. De vanliga romerska mynten fick inte användas på tempelområdet eftersom detta bröt mot bildförbudet i den judiska lagen. Därför var pilgrimerna tvungna att växla till sig speciella mynt, som sedan användes för att köpa exempelvis duvor.

Det har debatterats en hel del om denna text. Dels finns det ifrån vissa håll tvivel på om denna händelse verkligen kan ha väckt så mycket uppmärksamhet bland översteprästerna och de skriftlärda, som evangelisterna gör gällande.(1) Att Jesus välter omkull penningväxlarnas och duvförsäljarnas bord och att han hindrar folk från att bära med sig något över tempelplatsen, skulle bara ha berört en mindre grupp människor på det enorma tempelområdet, har det hävdats. Sedan finns det ju också en inneboende motsättning mellan synoptikerna och Johannes. De förstnämnda kopplar samman händelsen med slutet av Jesu verksamhet. Johannes verkar istället mena att det hände under inledningen av Jesu verksamhet. Det är inte sannolikt att synoptikerna och Johannes refererar till två olika händelser. Jag utgår från att det är synoptikernas datering som är korrekt. Det är rimligt att tro det, eftersom de judiska auktoriteterna förmodligen inte skulle ha tolererat denna händelse utan en åtgärd som förhindrade Jesus att fortsätta sin verksamhet. Detta förhöjer den politiska dimensionen i texten. Det utspel som Jesus gör i templet framstår ju i detta sammanhang som en rimlig förklaring till varför de skriftlärda ville röja honom ur vägen. Jesus utmanade deras makt och inflytande och kanske var det nog så att just denna händelse, mer än något annat, provocerade fram hans död. Hos Johannes verkar berättelsen främst ha en något mer symbolisk betydelse, genom att han kopplar samman den med undret i Kana, som en del av inledningen på Jesu offentliga verksamhet. Hos Markus och övriga synoptiker handlar det i bokstavlig bemärkelse om ett spel på liv och död, vilket Jesus förmodligen var högst medveten om.(2) Det visar på sakens allvar.

Rubriken för denna perikop är i Bibel 2000 Templet rensas. Talet om en rensning av templet är nog mera begripligt än en rening. (Det senare får väl dock antas vara etymologiskt besläktat med det förra). Det är tveksamt om människor i Jesu samtid verkligen kan ha uppfattat denna händelse som en rening. Det skulle nämligen ha krävt prästerliga ritualhandlingar.(3) Men rensning kan man nog förstå i en vidare mening, än det mer strikt religiösa begreppet rening. Oavsett vad man tänker om händelsens historiska förankring och kronologi, bör man väl låta de profetiska orden få vara i centrum när man ska förstå den här texten. Det är nämligen berättelsens fokus, att Guds hus skall kallas ett bönens hus för alla folk. Men människorna har gjort det till ett rövarnäste. Dessa ord från Jesus kommer från Jes 56:7 (»Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk«) i kombination med en anspelning på Jeremias tempelpredikan, Jer 7:11 (»Detta hus, som mitt namn är utropat över, tar ni det för ett rövarnäste? Det är det också i mina ögon, säger Herren.«) Denna hybrid av bibelord presenteras av Markus som kontentan av Jesu förkunnelse på tempelområdet.

Inför kyrkoåret

Denna söndag firas inte varje år utan faller bort när det inte infaller någon söndag mellan nyårsdagen och trettondedag jul. Före 1983 var temat istället »Jesu dop« för denna söndag. Med motiveringen att det var olyckligt att berättelsen om Jesu dop ibland föll bort, flyttades temat om dopet istället till söndagen efter trettondedagen.

Temat är alltså »Guds hus« och i den andra årgången kan man, i gt-texten från Jesaja och i evangelietexten, finna ett särskilt fokus på den inklusiva karaktären av Israels utkorelse. De mäktiga orden från Jes 55 visar, precis som Jesajacitatet från evangeliet, att Israel uppenbarligen inte blivit utvalt för sin egen skull. Det handlar istället om att de skall vara en förebild med en inbjudan till alla andra folk. Detta handlar om en stor berättelse som verkligen anknyter till julhelgens fokus på inkarnationen. Genom Jesus har Gud visat att frälsningen skall omfatta alla folk.

Samtidigt finns det ett antivärldsligt perspektiv (om vi med världsligt menar den sfär av Guds skapelse som är i fiendskap med Gud). Det uttrycks genom episteltextens uppmaning att vi inte ska anpassa oss efter denna världen. Trots att det finns en inbjudan till alla folk att komma till Guds hus så är det alltså något exklusivt och heligt över detta hus och över det folk som försöker avgöra vad som är Guds vilja.

Inför predikan

I den frikyrkliga tradition som jag är en del av ligger det nära till hands att associera denna text till våra årliga julmarknader och auktioner. Är det så att Guds bönehus för alla folk har korrumperats av våra »kyrkliga affärsintressen«?

En tolkning av evangelietexten skulle kunna vara att Jesus blir så upprörd på grund av att den religiösa affärsverksamheten hindrar hedningarna från att uppleva templets andliga innebörd. Penningväxlarna och duvförsäljarna befann sig ju, om jag förstått saken rätt, vid hedningarnas förgård. Kan det vara så att Jesus blev så upprörd just därför att denna affärsverksamhet helt tog överhanden och gav en felaktig bild av templet? Hedningarna hade ju inte tillträde till själva templet. Om nu deras tillskrivna område mestadels användes för affärsverksamhet, kan man utan större svårighet förstå Jesu vrede. Genom att Jesus citerar Jesajatexten är det tydligt att han avsåg att människans längtan efter Gud ska få vara i fokus, samt att denna längtan skulle få vara möjlig för alla folk att uttrycka.

Jag skulle inte vilja uttrycka mig så drastiskt som att säga att Guds hus idag vanligtvis korrumperas av kyrkliga affärsintressen. Men man kan ju fundera på vad det är som lockar flest människor till våra kyrkor. I mitt eget lokala sammanhang har vi årligen två stora aktiviteter som ger betydande inkomster till församlingen och som under två dagar fortfarande lockar ett betydligt större antal människor än våra gudstjänster under en vanlig vecka. Religionssociologen Steve Bruce, som förstår sekularisering som (bland annat): a) ett socialt tillstånd som kännetecknas av en minskad status för religiösa funktioner och institutioner och b) en minskning av den utsträckning i vilken människor deltar i religiösa praktiker, uppvisar trosföreställningar av något slag och låter andra aspekter av sina liv styras på ett sätt som härleds ifrån sådana trosföreställningar.(4) I det liberala demokratiska samhället som »vi« eftersträvar i västvärlden är sekulariseringen irreversibel. Den religiösa tron kommer att fortsätta minska i betydelse och omfattning därför att religionen, enligt Bruce, förutsätter någon form av tvång eller nödvändighet för att fungera. Denna nödvändighet eller tvång finns inte längre idag. Det finns dock ett undantag från sekulariseringsprocessen vilket handlar om att religionen ännu kan ha framgång när den gör andra saker än att relatera människor till det övernaturliga.(5) Här vill jag göra en koppling till den »affärsmässiga« sidan av kyrkans verksamhet: Är dess relativa framgång i vår sekulära tidsålder ett tecken på att Steve Bruce har rätt?

Oavsett vad man anser om den saken är det viktigt att formerna för kyrkans verksamhet inte på något sätt blockerar eller tar bort fokus från det som är vårt primära uppdrag: att förkunna evangeliet om Jesus Kristus och att vara ett bönens hus för alla folk. Jag skulle anstränga mig för att detta ska få höras i predikan: att vi alla genom det allmänna prästadömet får inspireras av Gud, så att vi kan fokusera det väsentliga och ha en tro på att evangeliet är intressant nog i sig självt, utan våra tafatta försök att »förbättra« det eller göra det mer »relevant«.

I vårt land, som blir alltmer mångkulturellt är detta mer aktuellt än någonsin. I en predikan för denna söndag skulle jag också säga något om utmaningen att vara en kyrka som är sann mot evangeliet i just det avseende som betonas i dagens text. Om vi är ett hus där människor från alla folk ska kunna samlas för bön, hur märks det? Och är detta vår primära drivkraft, eller trivs vi i ärlighetens namn bättre när vi får vara en något mer isolerad social klubb? Det kan vara bra att ta upp dessa frågor i predikan, inte minst i en tid som denna när Sverigedemokraterna är på frammarsch också i kyrkorna.

Även om vi bortser från uppenbart kontroversiella frågor kan det vara lätt att kristna anammar ett affärsmässigt tänkande i våra kyrkor. Hur snabbt växer den? Hur många kommer till våra gudstjänster? Vad är det genomsnittliga offrandet varje månad? Jesus hjälper oss att även här rikta vårt fokus mot det enda viktiga i sammanhanget: Vad är Guds avsikt med sitt eget hus? Kommer vi till kyrkan för att be till Gud på ett sannfärdigt sätt? Är vi där för att söka gemenskap med människor ifrån alla folk?

-Daniel Berg -2009

1. Keck, Leander m fl: The New Interpreters Bible, Volume VIII. Abingdon Press, Nashville 1995,s 661.

2. Macquarrie, John: Jesus Christ in Modern Thought. SCM Press, London 1990, s 357.

3. The New Interpreters Bible, Volume VIII, s. 663.

4. Bruce, Steve: God is Dead. Secularization in the West. Blackwell, Ox- ford, 2002, s 3.

5. Bruce, Steve: God is Dead. Secularization in the West. Blackwell, Ox- ford, 2002, s 30.