Midfastosöndagen (årg. 2)

Livets bröd, Joh 6:24–35 (årg. 2)

När vi kommer till Johannes evangelium kan nog många läsare lätt känna ett visst främlingskap. Vi kan nog ibland ha svårt med den raka tonen. Det kan handla om ett budskap som utmanar till ett alltför tydligt ställningstagande, enligt mångas smak.

I vår postmoderna tid och kultur vill nog många hellre glida undan utmaningen. Vi söker fler nyanser och gråzoner. En mer tillbakalutad hållning vill vi kanske rekommendera. Detta ställer förkunnare inför stora och angelägna utmaningar. Att inte smita undan. Och samtidigt inte hamna i schabloner och förenklingar. Detta medvetande kan hjälpa predikant att närma sig text och ärende med nyfikenhet och ödmjukhet. Det kanske kan hjälpa oss till koncentration och uppmärksamhet.

Inför texten

Hela kapitel 6 hos Johannes kan sägas vara vävt i ett stycke, som en odelbar helhet. Värt att i samband med detta faktum påminna om Jesu »långskjorta«. Den hade enligt Johannes »inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke«.(1) Vårt aktuella avsnitt är en kort del av hela det sjätte kapitlet.

Mycket händer kring Jesus och hans lärjungar enligt berättelsen i detta kapitel. Jesus mättar många hungrande med bröd. Därför vill folket göra honom till kung, men han drar sig undan.(2) Texten skildrar vidare hur Jesus går på vattnet och hur stormen stillas för rädda lärjungar. Jesus håller sedan ett långt tal om livets bröd och om sin egen roll i det sammanhanget. Och många av hans lärjungar tar illa upp och lämnar honom. Kapitlet är alltså bräddfyllt av associationer och ger upphov till många skilda reflektioner.

Övergången mellan kapitel 5 till vårt kapitel verkar rymma geografiska svårigheter, ty enligt kapitel 5 befinner sig Jesus i Jerusalem. I början av kapitel 6 befinner sig däremot Jesus i Galiléen. Olika förklaringar kan säkert ges till detta geografiska dilemma. Om vi tänker på att Johannes främst skriver utifrån ett tematiskt perspektiv, kan kanske problematiken minska något.

Johannestexten har flera likheter med synoptiskt material. Vi kan hänvisa till Matt 14:13–21, Mark 6:32–44, Luk 9:10–17, som berättar om hur Jesus mättar fem tusen män. Det är ju en central berättelse i samtliga evangelier.

En intressant detalj i de fyra evangeliernas skildringar av mättande av de hungriga, är en viktig och för Johannes säkert avgörande skillnad mellan Johannes och synoptikerna. Enligt de tre första evangelierna är det lärjungarna som delar ut bröden. Hos Johannes däremot gör Jesus det och lärjungarna kommer inte vid dem förrän de samlas ihop till tolv korgar. Troligen är detta en medveten betoning hos Johannes att uppmärksamma och stryka under Jesu gudomlighet. Det temat passar in i hela skildringen hos Johannes. Johannes sjätte kapitel skildrar två tecken: mättande av fem tusen och att Jesus går på vatten.(3) Ett tecken är, enligt Johannes, ett under och kraftgärning av Jesus, vars innebörd ligger under den bokstavliga ytan. Tecknet vill peka mot Jesu person och den hemlighet som evangeliet avser att berätta om. Att Jesus går på vatten, att han dessutom samtidigt stillar stormen, kan anspela på texter och sammanhang i gamla testamentet.(4) Och där vi ser hur Jesus identifierar sig som Jag är, i samband med detta.(5) Detta »Jag är« knyts ju i det sammanhangen med herren gud. »Högkristologin« har där sina tydliga uttryck. Tematiken är därmed kongenial för Johannes.

Brödsymboliken går som en röd tråd genom hela kapitlet. Johannes växlar, typiskt nog, mellan litterala och figurativa, symboliska, nivåer. Att äta sig mätt, bokstavligt och symboliskt, har även tydlig gammaltestamentlig bakgrund.(6) I de sammanhangen syftas dels på Visheten och dels på Herren. Båda inbjuder att komma, att tro, att äta och dricka. Verben i de texterna bildar en existentiell enhet.

Berättelserna i vårt kapitel knyts till den judiska påsken. »Det var strax före judarnas påskhögtid«.(7) Lägg märke till att Johannes skriver »judarnas påskhögtid«. En viss distans till det gammaltestamentliga gudsfolket uttrycks på det sättet. Beteckningen drar även till sig associationer till påsklammet, som ju enligt Johannes är Jesus. (8)

Kapitlet rymmer en rad väsentliga realiteter. Termer som bröd, manna och Moses vävs samman hos Johannes. Johannes knyter tydligt tillbaka till Gamla testamentet. I likhet med Mose går ju Jesus upp »på berget«.(9) Kontrasten mellan det fäderna åt, det vill säga. Mannat, och det bröd som Jesus ger framhävs med all önskvärd tydlighet. Han är ju det levande brödet, livets bröd från himlen. Eskatologiska förväntningar på en kommande profet, likt Moses, finns även med.(10) Slutsatsen blir därmed tydlig i texten: Jesus är större än Moses, ty han kommer från Gud. Precis som brödet som Jesus ger är större än Mannat som fäderna åt. Uppfyllelsen är större än förebilderna.

Inför kyrkoåret

Nu är vi mitt inne i fastan. Den äldsta fastetiden omfattade två dagar innan påsktiden. I och med 400-talet utökades fastan till 40 dagar. Eftersom man inte fastade på söndagar sträckte sig fastetiden till 46 dagar. Fastan började under askonsdagen och avslutades på skärtorsdagen. Teman som kamp, prövning och fasta är viktiga är några väsentliga predikoämnen under denna tid. Det kan därmed bli en viktig tid med möjligheter till förberedelse inför påskens stora avgörande händelser.

För Jesu lärjungar är det naturligt att fasta, anser Mästaren.(11) Flera texter under fastetiden fokuserar Jesu undervisning om fastan och om hur även Jesus fastar och frestas. Det kan alltså ge oss en tid av besinning, rannsakan och askes. Ordet askes, som börjar användas kanske mer i vissa kristna sammanhang nu för tiden, betyder ju egentligen övning. Det handlar alltså inte om att plåga sin kropp, men att öva den för att möjligen kunna bli och vara ett gott redskap för Gud. Fastetiden kan sålunda bli en vandring i lärjungaskap, andlig övning och god förberedelse inför påskens stora och djupa mysterium. Samtidigt kan det nog även vara viktigt att värna om att ge predikan en betoning på evangeliet, det goda bud- skapet. Detta för att inte hamna i legalism eller moralism. Ty den ansträngning, som kan uppfattas ligga i fasteperioden, har ibland i kristen tro och praxis mer blivit eller uppfattats som ett uttryck för mänsklig prestation, än ett naturligt uttryck för nåd och gåva.

Ett intressant faktum, värt att lägga märke till, är att samtliga texter under midfastosöndagen är från Joh 6.

Inför predikan

Hur predikar man idag utifrån vår text? Vad lägger vi tonvikten, var bör vi betona när vi möter en så dräktig text? Här ryms ett flertal angelägna valmöjligheter. Olika temaområden berörs på skilda sätt. En predikan är ju ofta ett val mellan flera goda möjligheter. Text och kontext bör noga höra samman.

Vi ser hur texten rör sig fram och tillbaka mellan en bokstavlig nivå och en metaforisk, symbolisk eller andlig nivå.

Vår text är en del av ett långt samtal mellan Jesus och några av dem som blivit mättade av de bröd Jesus gav dem. Det bär tidvis polemisk dräkt.

Ett grundläggande tema att försöka behandla i predikan kan vara ett påstående: Människan är vad hon äter! Vi ser det i det bibliska materialet. I lustgården blev ett olydigt ätande en katastrof. I öknen uppehöll Gud folket med mannat. Jesus ger nu livets bröd. Ätandet hör ihop med människans identitet. Och med hennes konkreta överlevande. Därmed brukas metaforen äta på både litteral och på figurativ nivå.

Texten utmanar till många angelägna frågor. Vad är vår hunger idag? Det kan handla om en hunger på olika nivåer. Vi kommer inte ifrån en direkt bokstavlig nivå, när det gäller tydningen av vår text: Hur mättar vi den hunger som existerar idag? Vad är vår roll och uppgift i det sammanhanget? Hungern i världen har ökat det senaste året. 1,2 miljarder människor är hungriga och undernärda. En sådan utmaning kommer vi inte lättvindigt undan. Att konkret omnämna till exempel missionens och andra goda krafters insatser i det sammanhanget, kan förhoppningsvis ge en hjälp till att ge balans i predikan, när den enskilde ställs inför det gigantiska problemet med undernäringen i världen. Legalism och moralism kan hindra evangeliets friska vatten att välla fram.

Den bokstavliga hungern och undernäringen är förvisso en gigantisk utmaning idag, Det finns även en andlig hunger idag. Den kan handla om en hunger efter mening, sammanhang, liv, äkthet, sanning, rättvisa, gudslängtan. De existentiella frågorna röjer en hunger och en djup törst. Var ser vi den hungern idag och vilka uttryck tar den sig? Ser vi, känner vi igen, som kristen kyrka och som troende den existentiella törst som söker sin källa idag? Vi får då inte glömma att även den som varit troende en längre period självklart kan hysa både andlig hunger och törst.

Trons betydelse stryks under gång på gång i Johannesevangeliet. Det är Guds verk att människor tror.(12) Att komma till Jesus är att tro på honom. Att tro är att vara på väg. Tron liknar mer en väg än en punkt. Inte för inte har vårt evangelium kallats »trons evangelium«. Hur blir tro och tillit till i ett liv där misstro, skepsis har blivit en livsstil? Vad innebär tro och tillit idag i samhälle och i kristna kretsar? Vilka är tillitens hinder och förutsättningar i kyrka och samhälle idag? Själavårdens pastorala insikter kan hjälpa oss en bit på vägen när vi reflekterar kring detta.

Vi kan tala om trons skilda dimensioner. En aspekt kan vara tillitens, den relation med Jesus Kristus som evangeliet ger och räcker till människor. Vi kan vidare tala om en innehållsmässig tro: Vad tror vi på? Den Jesus som förutsätts som trons föremål har ju tydliga egna anspråk, som gäller hans person och uppgift i världen.

Trosbekännelser och liknande texter kan visa väg och även ge material att ta spjärn emot. Vi kan även tala om att tro tillsammans med andra, den gemensamma kristna tron. Tron som både personlig och gemensam, men inte privat. Vår text torde nog främst kunna beskrivas som en fråga om en tro som bärande och växande tillit och förtröstan.

En huvudfråga, både i vår text och i hela Johannesevangeliet är nog spörsmålet om Jesus. Vem är han egentligen? Det finns två skrifter i Nya testamentet som lika starkt och tydligt betonar både Jesu gudom och hans sanna mänsklighet. Jag tänker på Johannesevangeliet och Hebreerbrevet. Här ger Johannes oss stora möjligheter att bruka metaforer och symboler kring bröd och liv. Att väva samman beskrivningarna om vem Jesus är, enligt vår text, med dessa mänskligt och existentiellt nära verkligheter, kan ge vingar åt förkunnelsen. De allmängiltiga behoven, tecknade i brödets djupa symbolik, närmar sig Kristushemligheten, genom förkunnelsens fokus på Jesus: Ordet som blev människa.(13) Så kan predikan hålla samman två sidor av Kristusmysteriet: en verklig människa och samtidigt Guds Son.

Det finns både en universell och en personlig aspekt och dimension i texten. Jesus ger världen liv. Samtidigt den som tror, som det heter, blir mättad. Erbjudandet är universellt, mottagandet och bejakandet av Jesus är personligt.

Vår text ger oss alltså många möjligheter att stanna upp inför oanade djup av mening och innehåll. Det kan finnas en risk att vi trasslar in oss i alla trådar som ligger öppna och även dolda i texten. Hur ser sambandet ut i texten mellan evangelium och existens? Hur kan predikan bereda en plats där det mötet kan uppstå, bestå och kalla människor till den tillit till Jesus , som kan vara ett av textens kanske mest centrala ärende?

Det kan uppfattas både som provocerande och som upplyftande att texten talar om och lovar att vår hunger och törst faktiskt kan bli stillade! I en kultur som gjort sökandet till (nästan) mål i sig för den människa som brottas med existentiella frågor, kan nutidsmänniskans identitet som sökare utmanas. Även en kristen kan ju leva i föreställningen att det främst är vägen som är mödan värd. Men genom texten påminns vi om att det finns ett mål. Vem och vad låter vi definiera oss?

Björne Erixon -2010

1. Joh 19:23.
2. Joh 6:15.
3. Joh 6:14, 26, 30.
4. Se till exempel Ps 77:20, Job 9:8.
5. 2 Mos 3:14 och Jes43:10, 25.
6. Se Ords 9:5 och Jes 55:1ff.
7. Joh 6:4.
8. Joh 1:29.
9. Joh 6:3, 15.10. Joh 6:14.
11. Matt 6:18–20.
12. Joh 6:29.