Psaltaren 28 – Tionde söndagen efter trefaldighet

När vi övar tacksamhet eller när vi inventerar våra tillgångar ser vi ofta på oss själva. Kanske blir vi förundrade över allt vi är och har. Kanske sjunker vi ihop och tycker att det som är vi och vårt,  det är allt bra skruttigt. När vi fokuserar på oss själva – eller ännu värre jämför oss med andra – krymper ofta vår glädje. Att snurra runt sin egen navel är en väg till att må dåligt.

Psalm 28 hjälper oss att lyfta blicken mot en väg till en hållbarare glädje och tacksamhet, som inte är beroende av omständigheter eller mående.

Psalmen påminner oss om de nådens gåvor som ingen någonsin kan ta ifrån oss, oavsett vad som drabbar oss:

Att Herren hör min bön.
Att Herren är min styrka, min sköld,
Att vi får förtrösta på honom – för han håller för det.
Att Gud ger hjälp så vi får jubla och tacka från topp till tå. 
Att vår egen styrka må vara hur skör som helst, men Herren är sitt folks styrka, tillflykt och räddning.

Nådens stora gåva: att Jesus är vår herde och bär oss för evigt. Den sanningen är vår nåd.