Trettonde söndagen efter trefaldighet (årg. 2)

Medmänniskan, Matt 5:38–48 (årg. 2)

Jesus fördjupar förståelsen för lagen och skärper dess krav vilket ställer oss inför frågor om hur vi kan och bör hantera ondskan.

Inför texten

Texten är en del av bergspredikan, vanligen uppfattad som Matteus sammanställning av Jesus viktigaste undervisning. I Matteusevangeliet framställs Jesus som en lärare och laggivare, en som under¬ visar och tolkar lagen. Matteus är hela tiden mån om att visa hur Jesus uppfyller förväntningar från Gamla testamentet och hur han förhåller sig till Mose lag. Den judiska lagen är för Matteus viktig, och han framställer Jesus som en person som står i denna tradition och gör sin egen, och för Matteus den korrekta, tolkningen av den.

Denna perikop är en del av ett parti av bergspredikan som ofta kallas antiteserna eftersom Jesus kontrasterar en traditionell lag¬ tolkning med sin egen. Namnet är dock missvisande eftersom det inte rör sig om att Jesus går emot lagens bud utan snarare om att han skärper lagen och fördjupar förståelsen av dess innebörd.(1) Till exempel är inte bara mord förbjudet utan även de känslor som leder till mord.(2)

Det kan tyckas att den första antitesen i denna perikop inte mot¬ svarar en sådan läsning, eftersom Jesus ersätter ett bud om hämnd med ett om icke¬hämnd.(3) Men om man närmare granskar lagen om öga för öga, lex talionis som den också kallas, framgår att även denna regel var ett sätt att begränsa hämnd.(4) Man fick endast ut¬ mäta straff eller hämnd i proportion med det begångna brottet, inte mer.(5) I den första antitesen i denna perikop kontrasterar allt¬ så Jesus lagen om proportionerlig hämnd med en förståelse som innebär att det onda ska bemötas med godhet och generositet. I nästa antites tolkar Jesus budet om nästankärlek,(6) detta bud som tillsammans med budet att älska Gud är det viktigaste.(7) Påbudet att dessutom hata sin fiende återfinns inte i Gamla testamentet. Eventuellt var en sådan tolkning av budet vanlig bland vissa sekter under nytestamentlig tid.(8) Man kan också se det som en hyperbol med vilken Jesus sätter fokus på en vanligt förekommande snäv tolkning av nästankärleken, som han vill utmana med sin egen, mera krävande tolkning.

Inför kyrkoåret

Den trettonde söndagen efter trefaldighet har temat Medmänniskan. Söndagen före ägnas åt Friheten i Kristus och genom detta tydlig¬ görs att vi är befriade till tjänst för våra medmänniskor. Följande söndag förstärkt tjänstmotivet av evangelietexten som handlar om lärjungarna som tvistar om vem av dem som är störst.

Den gammaltestamentliga texten denna söndag är en utläggning ur Femte Mosebok som handlar om generositet mot fattiga, om att låna ut till den som behöver utan oro för att få igen det ut¬ lånade.(9) Med denna text som bakgrund stärks temat generositet i evangelietexten.(10) Detta är också en tolkning som förstärks av en läsning av Lukas parallell till denna perikop, som återfinns i det som kallas slättpredikan.(11) Där Matteus avslutar perikopen med att poängtera att man ska älska och hälsa vänligt på människor,(12) avslutar Lukas med att uppmana till att älska, göra gott och ge lån utan att hoppas att få igen.(13) Där Matteus uppmanar till fullkomlighet uppmanar Lukas till barmhärtighet.(14) De fattiga är ett av Lukas centrala teman och denna skillnad i betoning är därför inte oväntad, men orden om lån finns även i Matteustexten och det är intressant att detta tema förstärks av texten från Femte Mosebok.

Episteltexten är hämtad ur Romarbrevet och dess centrala budskap är att kärleken är lagen i dess fullhet.(15) De båda läsningarna kan alltså sägas förstärka två olika teman i evangelietexten.

Inför predikan

Perikopen är en text av etisk undervisning. Men den etik som lärs ut är svår, ja kanske till och med omöjlig att leva upp till, och man kan också ifrågasätta om dess förhållningssätt till ondskan är moraliskt riktigt. För predikanten är det viktigt att förse församling¬ en med en eller flera tolkningsnycklar för att förhålla sig till detta.

En sådan tolkningsnyckel, som ligger i linje med en syn på predikan som grundar sig i nådens ordning, är att etiken/lagen är omöjlig att leva upp till för att detta ska driva oss till nåden hos Kristus, och först därifrån till helgelsen. En sådan tolkning kan hämta stöd i att vi uppmanas att vara lika Gud som visar allt levande godhet, medan en kristen förståelse för människans predikament traditionellt innebär att Guds fullkomlighet är ouppnåelig för henne.(16)

Ett problem som uppstår i relation till texten är att den under¬ visning som ges också kan tolkas som en passiviserande etik som omöjliggör motstånd mot det onda och som inte erkänner rätten till uppror. Bibel 2000 översätter vers 39 med värj er inte mot det onda, men en mer bokstavlig betydelse kan vara gör inte motstånd.

Det finns olika sätt att hantera detta problem. Man kan hävda att det inte rör sig om att stå emot ondskan i allmänhet utan mer specifikt om att återgälda ont med ont, slag för slag.(17) Man kan också tänka sig att det Jesus beskriver är en annan form av mot¬ stånd, ett pacifistiskt motstånd där förtryckaren skammas genom den generositet som den förtryckte visar. Kanske är detta en etik som handlar om att ta makten över sitt liv i en situation där mot¬ stånd är omöjligt. Man kan tänka sig en sådan effekt om man föreställer sig den av soldater tvångsrekryterade bäraren som erbjuder sig att gå en mil till.

Befrielseteologen Gustavo Gutierrez poängterar att budet att vi ska älska våra fiender inte innebär att de ska upphöra att vara våra fiender, eller att vi ska leva på ett sätt så att vi inte gör oss fiender. Kampen mot förtryck och ondska innebär att vi ofrånkomligen har och får fiender. Men vi är som kristna kallade att inte hata dessa människor, utan att älska dem. Kampen mot förtrycket förs inte bara för de förtrycktas skull utan också för förtryckarens skull. Också han ska befrias från den ordning som gör honom omänsklig. Detta innebär att vi som kristna ska göra motstånd med kärlek och älska våra fiender, samtidigt som vi aldrig ska förneka att de är fiender.(18)

Texten ställer församlingen inför den svåra frågan om hur vi som kristna på ett trovärdigt sätt handskas med den ondska och det förtryck som vi dagligen konfronteras med och som vi också är en del av på olika sätt. Hur hanterar vi att kraven som Jesus ställer på oss tycks omöjligt höga, utan att förfalla till att bagatellisera eller nonchalera dem? Kan vi finna strategier för underfundigt mot¬ stånd i omöjliga situationer?

- Teresa Callewaert, Tro & Liv 2010

1. James D G Dunn, Jesus Remembered. Christianity in the making. Vol. 1. (Grand Rapids: Wm B Eerdmans Publishing Co. 2003), s 579.

2. Matt 5:21¬-22

3. Matt 5:38¬-39

4. Ex 21:23¬-25, Lev 24:19-20, Deut 19:21.

5. Dunn 2003, s 580.

6. Matt 5:43.

7. Matt 22:39.

8. Not till v5:43 i Bibel 2000

9. Femte Mosebok 15:7–11

10. Matt 5: 42

11. Luk 6: 27–36

12. Matt 5: 46–47

13. Luk 6: 35

14. Matt 5: 48 resp. Luk 6:36

15. Rom 13: 8–10

16. Matt 5: 45, 48

17. Nouveau Testament, Traduction oecuménique de la Bible, Edition integrale. (Paris: Les editions du cerf, Les bergers et les mages, 1972), s 56 not till v 38.

18. Gustavo Gutierrez, A Theology of Liberation; History, Politics and Salvation. (London: SCM Press. 1974), s. 276